ÅSIKT

Spela inte bluffpoker med EU-fördraget

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

17 juni 2008. Vad säger oppositionen när statsministern i morgon samråder med riksdagen inför EU-toppmötet?

Vänsterpartiets och miljöpartiets uppfattningar är klara. Sverige måste stoppa fördraget.

Mona Sahlin använde en mildare bild i fredags. ”Sverige måste till att börja med dra i handbromsen när det gäller vår egen process”, sa hon till TT. Regeringen borde vänta med propositionen om Lissabonfördraget.

I går utryckte hon sig annorlunda. ”Jag känner ingen oro för att vi inte kan ta det här i riksdagen i höst”, sa Sahlin till Dagens Eko. Ett nej är inte aktuellt.

Vaxholmsmålet påverkar

Det är knappast slutet på diskussionen. Partistyrelseledamoten Morgan Johansson vill vänta med det svenska godkännandet. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen lär ha fler heta debatter i ämnet, som kan få ytterligare bränsle av inspel från LO. Känslorna är starka efter domen i Vaxholmsmålet.

Om minst 47 socialdemokrater röstar nej faller det svenska godkännandet, eftersom det krävs tre fjärdedels majoritet i denna fråga.

Ett sådant agerande skulle skaka EU. Socialdemokraterna skulle ut­lösa en större kris i relationerna med andra länder än något Sverige varit med om under drygt 13 års EU-medlemskap.

Ett starkare socialt Europa

Tar man en sådan strid måste man veta att det finns en god chans att vinna, annars är risken stor för en förödmjukande reträtt när det blåser orkan. Förutsättningarna för en omförhandling av Lissa­bonfördraget är dåliga i ett EU där högerregeringarna dominerar.

Dessutom är texten bättre än dagens regler. Vaxholmsdomen grundades på det nuvarande Nicefördraget.

Det är bättre att intensifiera arbetet i sakfrågorna.

Rädslan för lönedumpning var ett av flera skäl till att irländarna röstade nej. Det är rimligt att EU:s svar innehåller löften om ett starkare socialt Europa.

Det kan ske på olika sätt. EU-parlamentet behandlar nu en rapport av Jan Andersson om läget efter EG-domstolens beslut. Det handlar bland annat om att ändra reglerna för tillfälligt arbete utomlands, det så kallade utstationeringsdirektivet.

En enad europeisk arbetarrörelse kan övertyga kommissionen att lägga fram sådana förslag. Ett EU-toppmöte kan sedan lova att genomföra förbättringar och understryka strejk­rättens betydelse.

Sverige hamnar utanför

Krav som arbetarrörelsen ställer gemensamt, både i östra och västra Europa, är en sak. Att villkora ett svenskt godkännande av Lissabonfördraget med krav som uppfattas som enbart nationella är något annat. En sådan bluffpoker skulle möta kritik i andra länder och äventyra möjligheterna att förbättra utstationeringsdirektivet.

Ett nej till fördraget skulle också påskynda utvecklingen mot ett ”Kärn­europa” där några länder går före – med Sverige utanför. Andra tar besluten, vi följer efter.

Det kan rimligtvis inte vara socialdemokratins linje.

ME