HANDSLAGET

24 juli 2009. I går tog Islands utrikesminister Össur Skarphéðinsson och Sveriges utrikesminister Carl Bildt i hand. Island hade lämnat in sin EU-ansökan.

Än finns hinder för ett isländskt medlemskap i unionen. Parlamentet, Alltinget, är splittrat i frågan. När medlemskapsförhandlingarna är avslutade blir det folkomröstning. Och islänningarna gillar inte EU:s fiskeriregler.

”För att vara uppriktig med er, om Island skulle få ett ruttet avtal om fiskeriet, så skulle det isländska folket bli mycket förbannat”, sa Skarphéðinsson efter mötet med Bildt.

Krisen ritade om politiska kartan

Ärligare kunde inte förhandlingarna inledas.

Höstens finanskris drabbade Island oerhört hårt. Politikernas privatisering av bankerna och aggressiva finansvikingars belåningsäventyr utomlands förvandlande den isländska ekonomin till ett gigantiskt luftslott. När finanskrisen kom gick bankerna omkull, kronan föll fritt och arbetslösheten ökade lavinartat.

Det ritade om Islands politiska karta. Finansvikingarna tappade allt förtroende bland medborgarna. Nyliberala politiker röstades bort. Sedan nyvalet i april leds landet av Socialdemokraterna och Gröna vänstern.

Island – inte längre en isolerad ö

Finansministern Steingrimur Sigfússon, även partiledare för Gröna vänstern, vill forma en politik som återupprättar den nordiska modellen.

Island ska bli ett solidariskt välfärdssamhälle i sin bästa form, en blandekonomi, säger han. Sigfússon vill inte ha någon politik för förstatligande, men väl en reglerad marknad.

Om Island blir medlemmar i EU stärks den nordiska representationen i EU – och den nordiska modellens förespråkare i unionen. Det behövs i en tid när EU kantrar åt höger.

Något isländskt EU-medlemskap var knappast aktuellt före finanskrisen. Man skulle kunna tolka det som att islänningarna bara vill gå med i EU för pengarnas skull.

Så enkelt är det inte. I djupa kriser måste man hjälpas åt, även över nationsgränser. Island har tvingats att ta stora utlandslån för att inte gå i konkurs. Landet är inte längre en isolerad ö i Atlanten som klarar sig bäst själv.

”Det finns många som vill gå med i unionen för att de känner en europeisk identitet och är del av den europeiska kulturen”, säger Össur Skarphéðinsson.

”Gått i land med en svår uppgift”

Den initierade Islandsbloggen ger den socialdemokratiska statsministern äran för Islands EU-ansökan:

”Jóhanna Sigurðardóttir, som för knappt ett år sedan funderade på att sluta med politiken, lyckades med det som fram till finanskraschen framstod som uteslutet: att föra Island närmare EU. Hon var redan den första regeringschefen i en historisk isländsk vänsterkoalition – nu har Jóhanna Sigurðardóttir också gått i land med en oerhört svår uppgift.”

Det blir spännande att följa Islands väg in i den europeiska gemenskapen.