KD-Hägglund har nog fått spader–hyllar Emils hyss

Göran Hägglund, Kristdemokraternas gladlynte partiledare, fortsätter sitt korståg mot ”kultureliten”. Senast med ett stort annonserat tal på ett Stockholmshotell.

Och Hägglunds bildspråk blir allt djärvare. Nu städslar han Emil i Lönneberga som representant för ”verklighetens folk”. Men det är inte Emils entreprenörsanda när han gör affärer i brandsprutor och brödspadar som imponerar på Hägglund.

Inte heller den nykteristiska nit han visar sedan han tillsammans med griseknoen festat loss på jästa körsbär. Det Hägglund väljer att lyfta fram bland Emils bedrifter är den gång han hissade upp lilla Ida i flaggstångens topp.

”Ett praktfullt hyss” och en ”glad salut”, konstaterar Hägglund.

Kanske är Kristdemokraternas ledare en smula tagen av tiden. Degerfors är i det närmaste klart för superettan, och vi är många som vill sända en rödvit glädjesignal mot skyn. Men lilla Ida i en flaggstång?

Det låter inte som en betryggande bild av kärnfamiljen.

Talmannen Per Westerberg talar fint om riksdagen. Demokratins finrum, säger han. Det ska inte användas för reklam eller upptåg.

Jag kan förstås bara hålla med. Hur Thomas Bodström kunde få idén att ställa sig i talarstolen och göra reklamfilm är en gåta. Hur förlaget kunde föreställa sig att filmen ska sälja böcker ett mysterium. Jag tycker inte heller att det finns någon anledning att släta över riksdagsledamöternas – och särskilt Bodströms – frånvaro vid voteringarna. Omröstningar är viktiga, även om utgången nästan alltid kan förutses. Att kvitta ut sig för att gå till jobbet är respektlöst.

Ändå klingar talmannens kavata tillrättavisning av riksdagsman Bodström falskt. Det är bara en månad sedan regeringen på alla sätt trampade på just det demokratiska finrum Westerberg nu försvarar.

Regeringen, från det obetydligaste statsråd till den tyngsta partiledaren, skrev debattartiklar, kallade till presskonferens och arrangerade fototillfällen. Allt för att upplysa nationen om den kommande budgeten.

De enda som hölls utanför var landets folkvalda i riksdagen.

Till sist arrangerade finansministern till och med utdelning av texten till journalisterna.

Då, men först då, reagerade Westerberg. Lite ängsligt kallade han till partiledaröverläggningar. Någon tid i partiledarnas kalendrar har talmannen fortfarande inte hittat.

Det är för dåligt. Westerbergs brösttoner när det gäller Bodström kan inte dölja att han har svikit sitt uppdrag att försvara demokratins värdighet. När det uppdraget utmanade partiloja­litet och den egna partiledningen fick det stå tillbaka.

Hösten kommer fort i år.

I helgen som gick ställde jag undan motorcykeln. En sista tur innan vintern. Det är den tiden på året.

Älgjakt, halsduk och halkvarning. Det är bara att finna sig.

I lördags sken solen och luften kändes krispig mot huden. Regnvattnet som samlats i den lilla plastekan hade frusit till tunna, alldeles kristallklara isflak.

Det är dags att ta upp den också.