ÅSIKT

Littorin, du hotar julen!

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det börjar likna 1996, banne mig. Sånt som hände Göran Persson tänka sig?

Minns ni LO-kongressen -96 då förhandlingarna avbröts och kongressen tågade ut på Stockholms gator i en massiv demonstration mot s-regeringens och Göran Perssons försämringar av a-kassan och arbetsrätten?

En helt unik manifestation i svensk arbetarrörelses historia. Bakgrunden var krav från dåvarande regeringens samarbetspartner centern om försvagat anställningsskydd och försämringar i a-kassan. Det var ett led i saneringen av statsfinanserna efter nittiotalskrisen.

Natten innan LO-kongressens öppnande gjorde regeringen och centern upp. Dåvarande arbetsmarknadsminister ­Ulrica Messing hade presenterat olika trevare och inbjudit till samtal, men LO kom inte. Det var ”fel nivå” och ”Persson-nivån” ­ka­llade inte.

Det som upprörde LO mest var att las skulle göras dispositiv på lokal nivå, det vill säga anställningsskyddet skulle bli förhandlingsbart lokalt. Ett typiskt centerkrav.

–Ì´0;Vi säger nej! Vi står i vägen, dundrade LO-basen Bertil Jonsson i sitt tal och i Folkets hus dånade applåderna. Så marscherade arbetarna ut på Vasagatan med LO-basen Bertil Jonsson i täten.

Det var sista gången Göran Persson tog fighten med facket.

På LO-kongressen 2000 var ordningen återställd. Persson hade tänkt om och lovade höjt tak i a-kassan, avdragsrätt för fackavgifter och förbättrad arbetsskadeförsäkring.

Arbetarrörelsens två grenar gick åter i takt.

Ska historien upprepa sig med Fredrik Reinfeldt och Sven Otto Littorin? Till den 15 november har demonstrationer utlysts (dock inte av LO utan av syndikalisterna).

Hittills har regeringens samtal om a-kassan med facken varit iskalla och kompromisserna lyst med sin frånvaro. Klokt vore nog ändå att inte göra som Göran Persson -96 och bara köra på. Visserligen vann han slaget, men förlorade ju kriget.

Några av konsekvenserna av alliansens nedskärningar i arbetsmarknadspolitiken och a-kassan kommer att dyka upp mycket snart.

Min mejlbox fylls bland annat av upprörda röster från arbetsförmedlare och arbetslösa som inte vet vad som ska hända när det nu blir tvärstopp för bland annat plusjobb och aktivitetsstöd.

”Det innebär”, skriver en arbetsförmedlare i Karlskrona, ”att de personer som utförsäkras från a-kassan nu och fram till den 18 december bara kan få aktivitets­garanti om någon annan lämnar garantin. I annat fall får de aktivitetsstöd (ersättning) fram till 18 december, inte längre. Det betyder att människor inte vet vilka pengar de har att leva av veckan före jul! Det är den arbetsmarknadspolitik den borgerliga regeringen bedriver.”

På ett av fackens a-kassekontor säger de samma sak: ”Vi vet inte vilka ersättningar vi har rätt att betala ut till folk i december till olika kategorier som då ska gå in i en ny period.”

En vecka före jul kommer inte människor att veta om eller vilka pengar de får att handla och fira jul för! En vecka före jul vet inte handläggarna vad de ska betala ut. Kanske blir det inga pengar alls till julafton.

Kaos och kris verkar hota många, kanske flera tusen, som just veckorna före jul slängs ut från sin a-kassa, sin Amsutbildning eller andra utlovade åtgärder som hals över huvud dras in. Det är inhumant och ovärdigt ett rättssamhälle.

Tänk om, Littorin! Låt a-kassan och Amspolitiken vila i frid över helgerna. Skjut på reformernas ikraftträdande några månader. Det har Sverige – till och med regeringen – råd med.

Lena Askling