ÅSIKT

Arbetarparti utan arbetslinje

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk. Ledarsidan driver opinion för jämlikhet, rättvisa, feminism och allas lika värde.

Vedertagna sanningar, ”conventional wisdom” på engelska, påverkar samhällsdebatten och därigenom verkligheten. John Kenneth Galbraith, ekonom och en av 1900-talets intellektuella giganter, ville med detta begrepp beskriva en situation där föreställningar accepteras som sanna även om de är falska.

I samma spår fortsatte Norman Mailer i sin biografi över Marilyn Monroe. Han uttrycker det som faktoider – otillförlitlig information som via media upprepas så ofta att den till slut accepteras som obestridlig fakta.

Kombinationen av felaktiga föreställningar och ett envist upprepande har under de senaste decennierna etablerat bilden av att industrin knappt bidrar längre till den ekonomiska utvecklingen och att den därför inte har någon framtid i Sverige. Det postindustriella samhället, den tredje industriella revolutionen och kunskapsekonomin är exempel på begrepp som används för att beskriva den här utvecklingen. Och visst, mycket av vad som sägs känns rimligt och riktigt, men i ett fundamentalt avseende har debatten hamnat snett: industrins betydelse för svensk ekonomi har inte minskat i den utsträckning som påstås.

I verkligheten är de senaste 15 åren de mest industritunga sedan 1960-talet.

En förklaring till detta missförstånd är att det som kännetecknar utvecklingen under senare år är att industriföretagen har fokuserat på kärnverksamheten och att det krävs allt mer tjänster för utveckling, produktion, försäljning och marknadsföring.

En industriprodukt är allt mindre en ”produkt” och allt mer en bärare av värdeskapande ”tjänster”. Det innebär att varje industrianställd i dag sysselsätter dubbelt så många i tjänstesektorn som för 35 år sedan.

Närmare 200 000 av de anställda i den kunskapsintensiva tjänstesektorn kan gå till jobbet varje dag tack vare att industrin efterfrågar deras tjänster. Om man tar hänsyn till dem som arbetar i underleverantörsledet har antalet industrisysselsatta varit så gott som oförändrat sedan mitten av 1990-talet.

Ryktet om industrins död är betydligt överdrivet. Risken är att de vedertagna sanningarna övergår i en självuppfyllande profetia: en felaktig beskrivning av verkligheten leder till ett beteende som gör att den felaktiga beskrivningen blir verklighet. Regeringens politik imponerar inte. Men i detta fall handlar det kanske inte i första hand om bristande förståelse, utan om ideologiska låsningar. Enligt Reinfeldt skapas framtidens jobb genom sänkta löner och genom att fattiggöra arbetslösa.

Med ett sådant ensidigt synsätt ser framtiden mörk ut för industrin och därmed också för stora delar av den kunskapsintensiva tjänstesektorn. I verkligheten saknar det enda arbetarpartiet en arbetslinje värd namnet.

Daniel Lind, 40, chefsekonom på fackföreningen Unionen