ÅSIKT

Därför måste vi granska privatiseringarna – nu

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag träffade en gång Al Gore, politikern och klimatdebattören. Det har etsat sig fast.

Året är 2005. Al Gore talar om klimatet. Men starkast lyser hans vrede mot okunskap och fördumning. Det är en tid då USA skämmer ut sig världen över genom att förneka en obekväm sanning: fossila bränslen förstör klimatet. Gore ser i detta en större trend: en attack mot själva grunden i den amerikanska demokratin.

När den penningstinna oljeindustrin tar kommandot, då får sanningen om klimatet vika.

Jag påminndes om Al Gore, när Carema-skandalen briserade i veckan som gick.

Plötsligt blev det tydligt.

Problemen i Sverige har nått en ny nivå.

Sverige har ingen oljeindustri, vars överlevnad handlar om att förneka klimatproblemet. Men Sverige har nu en växande privat välfärdsbransch, vars överlevnad handlar om att förneka privatiseringens avigsidor och problem.

Resultatet har blivit snarlikt: två länder där politiker inte förmår att ta till sig den kunskap, som på andra håll betraktas som självklar.

Få länder i världen har drivit privatiseringen av offentlig verksamhet så långt som Sverige. Ändå är företagen inte nöjda. Vårdföretagen har som mål att 50 procent av den svenska vården ska drivas privat.

Det finns skäl att fråga hur många miljarder som närings-livet hittills har satsat för att säkra vinstintressen i välfärden.

Det finns också skäl att fråga när Moderaterna tänker säga ja till en lag som reglerar hur partier redovisar sin ekonomi. En lag behövs för att skapa öppenhet och förhindra korruption.

Ju fler företag som gör vinst på offentliga medel, desto viktigare blir det.

Europarådet kräver att Sverige agerar.

Många politiker – också till vänster – har stöttat bolagens expansion. Stödet från vänster kan förklara att privatiseringen har gått så långt i Sverige, menar professor Marta Szebehely.

I Norge och Danmark har vänstern tydligare satt klackarna i. Motstånd har skapat debatt. Sanningar om konkurrensens och privatiseringens fördelar tas inte för givna.

Vad är då vägen framåt?

För Sverige kanske veckan som gick blir början till någon nytt. Kanske väcks till sist ett motstånd – ett motstånd mot företagens brist på etik och ansvar, och mot den privata, ekonomsiska elitens växande makt och anspråk.

Jag tänker på Al Gore, som i klimatdebatten tog strid mot okunskap och fördumning.

Obekväma sanningar måste upp i ljuset. Det är dags att granska den svenska privatiseringen, obekvämt eller ej.

FAKTA

Gästkolumnen

Lena Sommestad

54, professor, Uppsala

Lena Sommestad är ekonomhistoriker, medlem i riksbanksfullmäktige och nyvald ordförande för S-kvinnor. Hon var tidigare socialdemokratisk miljöminister.

På fritiden vistas hon allra helst vid havet i Bohuslän, läser och umgås med familj och vänner.

Lena Sommestad