Livet som timvikarie

”Kanske ett halvår till. Jag vet inte om jag orkar mer.”

Jag lyssnar på radioprogrammet Kaliber. En kvinna berättar om livet som timvikarie i kommunen. En ständig väntan på sms om lediga arbetspass, dag ut och dag in. En vardag som sliter och tär.

Jag ryser, för berättelsen är så förtvivlat bekant.

Orimliga arbetsvillkor har under årens lopp blivit vardag i svenska kommuner. En stor del av välfärden bärs av personal på vikariat, visstid och ofrivillig deltid; med svag bemanning, delade turer och låga löner. Föräldrar jobbar dygnet runt, men utan trygghet i fasta scheman eller säker barnomsorg. Idén om kostnadseffektivitet tycks ha slagit­ knut på sig själv. Till vilket­ pris ska väl­färdens kostnader pressas?

Det vi ser är självklart ingen­ slump. Välfärdens kvinnojobb har alltid varit lågt värderade. Det speglas i lönenivåer och arbets­villkor.

Men dagens kostnadsjakt rymmer­ något mer än en historisk­ nedvärdering av kvinno­jobben. Den rymmer också en nonchalans inför den välfärdspolitik, som vårt ekonomiska välstånd vilar på.

Ett land blir rikt genom att satsa på utbildning och god hälsa­. Det visar den moderna forskningen. Det visar också svensk historia. Allra viktigast är barnens välfärd.

Ändå drivs en helt annan politik­.

Regeringens recept för ekonomisk framgång är sänkt skatt för dem som jobbar och sämre trygghet i de sociala försäkringarna. Anders Borg påstår att den politiken skapar jobb. Men så sent som i torsdags fick han svar på tal. Det går inte att dra några säkra slutsatser om effekterna av jobbskatteavdraget förklarade IFAU, regeringens egen myndighet. Teorin säger att det borde fungera. I praktiken är det svårt att visa.

Nu rustar Socialdemokraterna för opposition. Jag hoppas att Stefan Löfven, med sitt intresse för jämställdhet och välfärd, tar chansen att utmana borgerlighetens inskränkta idéer. Jag hoppas­ att han vill satsa på en kraftfull social investerings­politik.

Medan arbetslösheten förblir hög, kan vi se hur ojämlikhet och ofärd växer i Sverige. Fler barn växer upp i fattigdom. Kvinnor drabbas av stress och ohälsa. Regeringen försummar den offentliga sektorn. Det är många som snart inte orkar mer.

Sverige behöver radikalt större­ resurser i välfärdens investerings­budget. Det behövs för att skapa goda livsvillkor i Sverige i dag. Men det behövs också för att Sverige ska förbli rikt. Om unga människor är fattiga­, utsatta och arbetslösa, då försämras deras chanser för resten av livet.