Vid morgonkaffet läser jag att riskkapitalister börjar tveka inför den lukrativa välfärdsbranschen. De politiska riskerna har blivit större än man trodde. Tänk om Socialdemokraterna säger nej till vinster i välfärden?
Det är en glädjande nyhet, som borde ge politiker råg i ryggen. Välfärdsbolagen inser att de tar risker, och de agerar därefter. De påminner oss om att framtiden aldrig är förutbestämd. Demokrati betyder debatt och alternativ. Demokratin rymmer en möjlighet att välja.
Men vågar vi välja?
Det märkliga är att så mångapolitiker, demokratins främsta företrädare, nu tävlar om att förklara att det inte finns några alternativ.
Vinster i välfärden, hävdar man, kan inte förbjudas. Min fråga är: varför? Hur kan något som är fullt möjligt i andra länder vara stört omöjligt i Sverige?
Som historiker undrar jag vad som har hänt med den svenska demokratin. Socialdemokraternahade en gång kraft att ändra samhällets hela maktbalans. Steg för steg drev partiet igenom stora samhällsreformer, som socialförsäkringar, starka arbetsrättslagar och en gemensam skola.
Men när dessa framgångar nu är på väg att spolieras, då tycks partiet sakna vilja att ta strid.
I ett samhälle som plågas av växande ojämlikhet, där blir vinster i välfärden en av många systemförändringar som har ”kommit för att stanna”. Det finns bara ett enda alternativ, gemensamt för höger och vänster.
Det år svårt att förstå denna defensiva politiska strategi, av två skäl.
För det första är det folkliga stödet for fortsatt privatisering svagt. Enlig SOM-institutet i Göteborg finns det motstånd långt in i borgerliga led. Varför bejakas inte denna opinion? Varför tar många socialdemokrater i stället parti för välfärdsbolagens särintressen?
För det andra är det märkligt att socialdemokrater förordar en politik som slår mot partiets grundläggande värden: solidaritet och jämlika livschanser. Forskning om skolan visar att de familjer som utnyttjar valfriheten bäst är de som har mest resurser. På välfärdsmarknaden gynnas den som har bäst för-måga att välja rätt.
Socialdemokrater har gjort en stor poäng av att bättre insyn och kontroll av skolföretag ska göra det lättare att välja en bra skola. Men är det verkligen de som väljer bäst som ska ha den bästa skolan? Är det inte en social rättighet som tillkommer alla barn?
Att sätta stopp för vinst i välfärden är ett riskfyllt projekt för Socialdemokraterna. Men än mer riskfyllt kan det bli att låta bli.
