Något som är roligt med politik är att det kan ändra sig så snabbt. För några månader sedan var Socialdemokraterna helt uträknade. Regeringen var ohotad och Reinfeldt och Borg kunde sola sig i glansen. Nu ser det helt annorlunda ut. Socialdemokraterna är de nya vinnarna medan det är rena inbördeskriget bland de borgerliga partierna.
Att tro att det bara handlar om att Håkan Juholt har avgått som partiledare är att göra det för enkelt för sig. För redan när turbulensen kring honom var som värst hade det börjat blåsa nya politiska vindar. Tidigare var det statliga och kommunala institutioner med sina byråkratiska tjänstemän som stod
i skottgluggen för kritiken. Nu blev det i stället de giriga privata företagen som fick stå till svars. Först var det friskolorna och sedan vårdbolagen.
Nu kallades det inte privata initiativ, där man såg positivt på att satsningar gjordes i Sverige. Nej, nu var det internationella riskkapitalister som profiterade på välfärden.
Tidigare var det skattesänkningarna som dominerade dagordningen. Nu har i stället konsekvenserna av skattesänkningarna lyfts fram, där det blir allt mer sällsynt att sjuka och arbetslösa framstår som ett gäng bidragsfuskande parasiter, utan som människor som har farit illa av högerregeringen.
Under många år har Sverige haft en hög ungdomsarbetslöshet jämfört med andra länder inom EU. Socialdemokraterna försökte verkligen göra det till en valfråga, men utan att lyckas. Regeringen kunde försvara sig med att Sverige hade så stark ekonomi, trots att vi haft det sedan mitten på 90-talet. Dessutom innebär en stark ekonomi att det blir bättre förutsättningar att bekämpa ungdomsarbetslösheten med olika reformer, vilket gör argumentet ännu mer ihåligt.
Nu utsätts regeringen för ett hårt tryck för första gången på länge och det är påtagligt hur svag den är. Reinfeldt låter allt oftare grinig, och påståendet om att den ökade barnfattigdomen beror på att Rädda barnen är en vänstervriden organisation var årets lågvattenmärke.
De borgerliga partierna gör inte längre någon hemlighet av att det är dålig stämning bland dem. Var och varannan dag kommer något utspel från ett enskilt borgerligt parti i stället för från regeringen och lika snabbt är något annat borgerligt parti ute och säger emot.
Från att ha haft en behaglig tillvaro har den borgerliga regeringen nu allt större problem, vilket visas av dramatiskt sjunkande opinionssiffror.
I stället är det Socialdemokraterna med den nya partiledaren Stefan Löven som kan njuta av medvinden. Men det kan vända igen. I politiken vet man aldrig vad som kan hända, bara att det kommer att hända saker.
