ÅSIKT

Ny vänster har växt fram i USA

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

4 november 2008. Det har varit ett märkligt år i amerikansk politik. Finanskrisen har kastat ut tre och en halv miljoner amerikaner på gatan och ruinerat många fler. Arbetslösheten ökar och ekonomin har tvärbromsat. Samtidigt har kriget i Irak rullat på med i det närmaste oförminskad styrka.

Mitt i detta brännande politiska landskap har kampen om Vita huset pågått.

Det har varit en av de intressantaste valkampanjerna i USA:s historia. Intressant av politiska skäl, men också för att den engagerat så många människor. Presidentvalåret 2008 har blåst nytt liv i den amerikanska demokratin.

Kandidaterna lockar minoriteter

En förklaring har varit kandidaternas personliga egenskaper. För första gången lyckades en färgad man vinna nomineringen från ett av de stora partierna. Han tycks till och med vinna Vita huset. Ungdomar och människor från etniska minoriteter, progressiva grupper, har samlats kring hans kampanj. Understödda av en smart, internetbaserad kampanjstrategi har de fyllt gator och möteslokaler över hela USA.

Obamas främsta motståndare bland demokraterna var Hillary Clinton, som genom sin enorma karisma och erfarenhet stöddes av hela 18 miljoner väljare. Eller som hon själv uttryckte det: Kampanjen slog upp 18 miljoner sprickor i glastaket.

Antalet som röstade i primärvalen ökade med 112 procent.

På den republikanska sidan mönstras nu Sarah Palin. Politiskt står hon ljusår ifrån Obama och Clinton, men hon samlar anhängare bland republikanernas kärntrupper och bidrar på sitt eget sätt till att öka energin i kampanjen.

En annan förklaring till det stora engagemanget är förstås de väldiga ideologiska motsättningarna. Stora politiska värden, eller världsbilder om man så vill, står på spel. Bush-epoken blev höjdpunkten för den mix av extrem nyliberalism och nykonservatism som präglat högern i USA sedan 1970-talet.

Irakkriget och finanskrisen blev dess antiklimax.

Den tydliga fienden engagerar

Den fundamentalistiska hållningen i Vita huset har splittrat det politiska fältet och väljarkåren. På gott och ont är det ofta lättare att engagera sig i politiken om det finns en tydlig fiendebild.

På det viset kan Sverige och Europa lära sig något av USA. Där har politiken fått en ny lyster. Förslag om att reglera finansmarknaden, stärka sjukvården och lägga om miljöpolitiken framställs plötsligt som helt realistiska. En optimistisk progressiv rörelse har vuxit fram på vänsterkanten.

Här hemma dras politiken med sjunkande valdeltagande och en politik som allt mer samlats i mittenfåran. Man kan bara hoppas att den nya rörelsen lever vidare efter valdagen, och att den kan hålla energin uppe även med en demokrat i Vita huset.

JB