En politisk
jordbävning
i Glasgow

26 JULI 2008. I torsdags natt förvandlades ett

litet, normalt sett ointressant fyllnadsval i Glasgow till en politisk jordbävning.

Labour förlorade en av sina säkraste parlamentsplatser, i en fattig valkrets med traditionella ”arbetarklassväljare”. Platsen gick i stället till det skotska nationalistpartiet.

Det är förstås ett väldigt nederlag för den

labourstrategi som sjösattes av Blair. I jakten på mittenväljarna har partiet tappat sin bas.

Arbetarklassen går till nationalistiska partier, ofta även till högern, när vänsteralternativen

söker sig mot mitten.

”The botten is nådd”

Glasgow-valet är det verkliga bottennappet. ”The botten is nådd”, som en av Björn Borgs tränare en gång uttryckte saken.

Men valresultatet är också ett nederlag för den nye labourledaren Gordon Brown. När han valdes hoppades många att han skulle klara av att föra en mer progressiv linje. Han hade

visserligen stått bakom Blairs hela politik, men han uppfattades ändå som mannen som kunde

göra det Blair en gång lovade; att flytta det

politiska fältet vänsterut och på sikt bli mer progressiv.

Men så har det inte blivit. Brown sitter fast förankrad i den försiktiga, mittenorienterade regeringspolitiken. Det är som Blair, fast utan hans ledaregenskaper och

karisma.

Tryck på avgång

Nu kommer trycket på Browns avgång att öka i Storbritannien. Men det lär dröja innan labour får en ny ledare. Brown har inte suttit mer än ett år på posten han längtat efter att få beträda sedan mitten av 1990-talet.

Valförlusten i Glasgow måste ändå få någon

effekt på labours politik. Brown kommer själv från Glasgow. Det är hans

egna väljare som protesterat genom att rösta på nationalistpartiet.