Omöjligt uppdrag

3 april 2009. Fotot från ons­dagens mottagning i Bucking­ham Palace kan bli klassiskt. Ledarna för världens tjugo viktigaste ekonomier – ett hav av ­svarta kostymer och några få kvinnor – flockade kring den mycket ­lilla brittiska drottningen. En bild av hur ett imperium som dominerat världen kan krympa samman.

Mötet – en milstolpe

Londonmötet kommer sannolikt att betraktas som en milstolpe där framför allt ­Kina, men också Indien, tar plats bland världens stora. Och där USA måste acceptera rollen som en stormakt bland andra.

Uppdraget har från början varit nästan omöjligt. Att med politiska åtgärder och gemensamma beslut betvinga den ekonomiska krisen.

Det kunde G20-mötet inte åstadkomma. Ändå får Londonmötet betydelse.

Internationella valutafonden får ett tillskott på 750 miljarder dollar för att stödja länder vars ekonomi är på väg att ­kollapsa. Skatteparadisen ska utsättas för hårdare påtryckningar.

I förlängningen kan det handla om sanktioner.

Finansiella institutioner ska regleras hårdare. Det kan bland annat betyda gränser för bankdirektörernas löner. Dessutom ska världshandeln underlättas, med 250 miljarder dollar, och protektionism fördömas.

Stimulera egna ekonomin

Däremot blir det inget ­gemensamt beslut om nya pengar till nya statliga stimulanser, men slutdeklarationen talar om att varje land ska ­stimulera sin egen ekonomi.

Det kommer inte att vända krisen. Ändå markerar mötet i London en insikt om hur de senaste årtiondenas brist på politisk styrning lett fram till dagens kris. Och en vilja att nu söka politiska lösningar tillsammans.

Det kan inte beskrivas som ett misslyckande.