Krönika

Anders Lindberg

Ledare

Tokhögern flyttar biståndsdebatten

”Om vi inte kommer till världen, kommer världen till oss”. Så motiverade danska biståndsministern Sören Pind biståndet. Som en fråga om att minska mängden asylsökande till Danmark.

Han deltog i veckan i en diskussion i Utrikespolitiska institutets regi. Biståndsminister Gunilla Carlsson (M) också. Själv var jag inbjuden för att kommentera ministrarna.

Den danska migrationsdebatten har redan påverkat den svenska. Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen. Risken är att även den danska biståndsdebatten är på väg hit.

Sverige är världsbäst på bistånd. Med en procent av vår bruttonationalinkomst bidrar vi till utveckling i andra delar av världen. Något att vara stolt över.

Moderaterna är inte stolta. De har länge velat minska biståndet. Regeringens borgerliga småpartier har satt stopp. M har bytt strategi. Successivt har de förskjutit gränserna för vad som kan räknas in i biståndet och vad som kan påstås i debatten.

Allt från att hålla ambassader öppna till stöd för svenska företag i utvecklingsländer framställs som bistånd. Man har även försökt ändra de internationella reglerna för att kunna låta bistånd betala militära utgifter.

Sedan Gunilla Carlsson (M) tillträdde har hon konsekvent framställt svensk biståndspolitik i dålig dager. Hon har fått hjälp. Kring Timbro och Svenska Dagbladets ledarsida har det formats en krets av så kallade ”biståndskritiker”. Den ene mer radikal än den andre.

De har beskrivit biståndet som resultatlöst och bara präglat av korruption. Bilden är ensidig och felaktig. Biståndet har alltid utvärderats och varit föremål för omfattande debatt. Det är helt enkelt lögn att det inte går att se några resultat. Men bilden har börjat sätta sig.

Även utanför Timbros krets av tokhöger.

Nu lyfts alltså Danmark fram som förebild. Det är ett logiskt nästa steg. Sören Pind kallar sig ”frihetsminister” och låter som nyliberal evangelist snarare än biståndpolitiker.

När den borgerliga regeringen tillträdde gav Danmark 1 procent av BNI i bistånd. Resurserna minskades redan i första budgeten. I fjol drogs biståndet ner ytterligare och prognosen är nu att de kommer att ligga på 0,76 procent 2013.

Gunilla Carlsson (M) är klokare än sitt parti och definitivt klokare än ”biståndskritikerna”.

Men när hon bara får kritik från höger flyttas debatten dit. Fler biståndsvänner måste höja rösten och protestera mot den utveckling som sker. De flesta inom Biståndssverige verkar tro att tokhögern är ofarlig. ”Så illa kan det inte bli”.

Men det är just vad det kan.

I Danmark kan vi se vad som händer när biståndsdebatten spårar ur.