ÅSIKT

SD är inte rumsrena

BLOND OCH BLÅÖGD Jimmie Åkesson försöker tvätta bort den bruna stämpeln från partiet. Men grunden för Sverigedemokraternas politik är fortfarande att en blond och blåögd svensk är mer värd än andra.
Foto: URBAN ANDERSSON
BLOND OCH BLÅÖGD Jimmie Åkesson försöker tvätta bort den bruna stämpeln från partiet. Men grunden för Sverigedemokraternas politik är fortfarande att en blond och blåögd svensk är mer värd än andra.
LEDARE

11 JULI 2011. Sverigedemokraterna

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Strax till vänster nedanför scenen i Almedalen står en stenstaty föreställande händer. De sträcker sig mot varandra. Texten lyder: ”Till minne av Olof Palme 1927-1986.” Den restes som minne, fem år efter att Palme­ brutalt mördats i centrala Stockholm.

I går användes minnesstenen för att hålla upp ett tjockt avspärrningsrep kring Jimmie Åkessons (SD) första Amedalstal.

Sverigedemokraterna bildades 1988. Bland annat av personer med bakgrund i nazistiska Nordiska Rikspartiet och fascistiska­ Nysvenska rörelsen.

Samma människosyn

Det har tagit över 20 år att tvätta bort så mycket av de bruna­ färgtonerna att de fått en egen dag i Almedalen. Att döma­ av Åkessons tal går tvättmaskinen fortfarande på högvarv.

Det är inte samma parti som för tjugo år sedan. Inte samma människor och  eller politiska förslag.

Men människosynen och de grundläggande värderingarna har inte ändrats. Sverigedemokraterna är fortfarande i praktien ett enfrågeparti med udden riktad mot svenskar med rötter i andra länder.

Det var framför allt den bilden Åkesson ville ändra i går. Därför pratade han inte om invandring utan om annat. Han vill framstå som ett parti bland andra.

”Kultur” i stället för ras

Men Sverigedemokraterna är inte som andra. Grunden för partiets politik är nämligen att människor inte är lika mycket värda. En blond, blåögd svensk är i praktiken alltid mer värd än en somalier med mörk hy och svart hår.

Inte ens Sverigedemokraterna använder i dag ordet ras. Det ord man använder är ”kultur”.

I stället för att prata om att raser inte ska blandas är det nu kulturer som ska hållas åtskilda.

Men grundtanken är densamma.

Det är inte judar som är det främsta hatobjektet för denna del av extremhögern. Det är muslimer och islam.

Men hetsen bygger på samma mönster. Europa har hört detta förut. Därför är det viktigt att känna igen de gamla argumenten även när de kommer klädda i nya ord.

Tydlig gräns behövs

Oavsett om måltavlan är judar,­ muslimer eller romer är antisemitismen, islamofobin och rasismen lika oacceptabel.

I dag anklagar båda blocken varandra för samröre med Sverigedemokraterna. Den retoriken motverkar troligen sitt syfte och ger partiet mer uppmärksamhet än de förtjänar.

Sverigedemokraterna bör inte­ behandlas som andra partier. Att göra det normaliserar och legetimerar de värderingar och den människosyn partiet har. Därför bör de demokratiska partierna dra en tydlig gräns mot alla former av samarbete.

De är inte ett rumsrent parti och bör inte behandlas som ett rumsrent parti.