ÅSIKT

Fler bra lärare – det är vad skolfrågan gäller

”De välartade juriststudenterna var chockade. Vad är detta för galning? Ska han sätta våra betyg?”

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag tog min juristexamen på Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet. En av delkurserna inleddes med att en långhårig, skäggig figur i noppig, stickad Musse pigg-tröja och runda glasögon äntrade aulans talarstol.

Det var Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap. Han höll en lätt förvirrad föreläsning om rättsfilosofi, historia, universum och allting. Sedan var det paus.

De välklädda, välartade juriststudenterna var chockade. Vad är detta för galning? Ska han sätta våra betyg?

Efter pausen kom en annan lärare in. Oklanderligt klädd, välklippt och slätrakad. Det var också Dennis Töllborg. Han höll en strikt formell kateder-föreläsning.

Med ett klädbyte, en rakhyvel och en hårklippning hade han visat rättsvetenskapens bredd och tvingat studenterna att tänka själva och ta ställning. Något juridikstudenter oftast avskyr.

Jag hade hittat en ny idol.

Töllborgs motpol var en mycket strikt, korrekt man vid namn Folke Grauers, då docent, sedermera professor i fastighetsrätt. Han inledde sin första föreläsning med beskedet att alla inte skulle klara kursen. Men, sa han, det är inget att vara ledsen för, alla kan inte bli jurister.

Jag var rädd för Folke Grauers, det är jag nog fortfarande. Men, trots att det är snart 20 år sedan, kan jag fortfarande rabbla 4:19 Jordabalken om köparens ”undersökningsplikt” i sömnen.

Han ställde krav och hade höga förväntningar på varje student. Det gav resultat.

Bra lärare minns man. Från gymnasiet minns jag fortfarande min religionslärare som öppnade mina ögon för världsreligionerna. Eller min svensklärare i högstadiet som fick hela klassen att läsa poesi och uppmuntrade min fascination för Nils Ferlin.

Bra lärare spelar roll. Jag lyssnade en gång på ett föredrag av Catharina Grünbaum, legendarisk språkvårdare på Dagens Nyheter, som sa att ingen språklig auktoritet kan konkurrera med småskolefröken. Det spelade ingen roll vad Grünbaum sa till läsarna eller vilken forskning hon hänvisade till, hade småskolefröken sagt något var det detta som gällde.

Under årets Almedalsvecka deltog jag i ett seminarium med bland andra Lärarnas riksförbund om att den lärarledda undervisningen i dag minskar på gymnasiet.

Jag tror att Lärarnas riksförbund har en poäng. Diskussionen om skola och utbildning skulle må bra av att återvända till grunden. I dag handlar diskussionen ofta om symbolfrågor, kepsar i klassrummet eller att skolministern vill göra om statistiken för att resultaten ska se bättre ut.

Det vi borde prata om är hur vi får bättre lärare och hur de ska få mer tid för varje elev. Från förskolan till forskarutbildningen.

Då skulle skoldebatten kunna leda någonstans.