Krönika

Anders Lindberg

ÅSIKT

Snart får vi veta om muslimer är rättslösa

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk. Ledarsidan driver opinion för jämlikhet, rättvisa, feminism och allas lika värde.

I gryningen den 30 oktober 2010 slog tungt beväpnad och maskerad polis in ­dörren till Nizar Khalaylis hem, tvingade ner honom naken på golvet framför familjens barn och delgav honom misstanke om förberedelse till terrorbrott.

Sammanlagt greps fyra män, alla muslimer. I tidningarna ­påstods planen ha varit att spränga köpcentret Nordstan i Göteborg och Nizar Khalayli kallades ”39-åringen”.

GT skrev: ”Enligt uppgifter till GT skulle det röra sig om en lastbil fylld med sprängmedel som skulle detonera i Nordstan i Göteborg.” DN skrev om den somaliska terrorgruppen­ ­al-Shabaab, Aftonbladet om ­al-Qaida.

Men det fanns ingen lastbil, ingen bomb och inga terrorister. Hela insatsen var resultatet av inkompetent polisarbete och fördomar mot muslimer.
Nu har över tre år gått, men trots att Nizar Khalayli var helt oskyldig har det svenska samhället fortfarande inte gett ­honom någon upprättelse.

Om ett par veckor ska Justitieombudsmannen, JO, vara klar med sin granskning av fallet. Då vet vi slutligen om det svenska rättsväsendet klarar att göra upp med det som hänt. Och om äntligen någon kan ­pekas ut som ansvarig för att ­fyra barnfamiljers tillvaro ­bokstavligen slogs i småbitar.

Tillslaget utfördes med sällsynt råhet. Dörrar slogs in, polisen gick in i en moské och en kvinna tvingades klä på sig i manliga polisers närvaro. Sonen till en av de gripna berättade att en maskerad ­polisman ­sparkat honom i ­huvudet. En tioårig pojke fick inte plats i bilen när föräldrarna togs till polisstationen. Barnet fick då åka i en annan bil, ensam med ­poliserna. Listan på övergrepp kan göras lång.
Och så är det historien med Nizar Khalayli. Han var själv ­inte misstänkt utan skulle höras som vittne. Ändå slog polisen in hans dörr och höll honom frihetsberövad. Att han delgavs misstanke om brott var ett ­misstag.

Fiaskots omfattning avslöjades redan efter några dagar.

Det visade sig att polisens ­källa var en kvinna som hört en man tala om en bomb i mobil­telefon. Polisen tömde då närmaste mobilmast på uppgifter om alla telefonsamtal och började lägga pussel. När saken kontrollerades visade det sig dock att kvinnan själv pratat i sin hemtelefon vid just den tidpunkt hon sagt till polisen att hon hört mobilsamtalet. Därmed hade fel trafikupp­gifter plockats ur mobilmasten och närmast slumpmässigt ­valda personer pekats ut. De fyra män som greps var alltså garanterat oskyldiga.
Efteråt inledde Riksenheten för polismål en förundersökning om vad som gått snett. ­Utredningen konstaterade en lång rad fel men kritiken var ­ändå mild. Ingen ansvarig ­pekades ut.

Ny förundersökning inleddes. Denna gång var kritiken något hårdare men de grundläggande frågorna om vad som gått fel och vem som är ansvarig är fortfarande inte besvarade. Nu står hoppet till JO.

När jag kontrollerar saken med Justitiekanslern, JK, ­visar det sig dessutom att de felaktigt gripna inte har fått något skadestånd.

Deras advokater verkar inte ha lämnat in någon ansökan.

Den här historien har inte varit det svenska rättsam­hällets största stund.