ÅSIKT

Bildt på smekmånad med Irans ayatollor

Frågan är inte om Bildt bör åka utan vad han bör göra och säga där

1 av 2 | Foto: CECILIA UDDÉN/SVERIGES RADIO
Carl Bildt tar en bild – och blir fotograferad – framför en storslagen byggnad i Isfahan, Irans kulturhuvudstad.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I december gjorde Italiens utrikesminister Emma Bonino något förbjudet. I stället för att, som lag och god diplomatisk sed föreskriver, ta på sig slöja så klev hon ur flygplanet på Teherans flygplats med blottat hår.

De iranska myndigheterna släckte kameror och mediebevakning, men för sent. Italiens utrikesdepartement lade dessutom upp en bild av hårsvallet på sin hemsida.

Emma Boninos blonda hår i Teheran är som Emma Green Tregaros regnbågsmålade naglar under VM i Moskva. Utan ord sades det som inte får sägas.

En märklig diskussion

Carl Bildt gör tvärtom. Han blev så lycklig över att få vara den iranska regimens gäst att han till och med tog lite ledigt för att semestra.

På en bild, som även spreds på iranska hemsidor, står Carl Bildt och vrider på sin kamera framför en storslagen byggnad i Isfahan, Irans kulturhuvudstad.

En bild säger mer än tusen ord, sägs det. Bilden av Emma Boninos hår sätter fingret på det fruktansvärda kvinnoförtrycket i Iran. Bilden av Carl Bildt visar hur trevligt det är att turista där.

I Sverige har debatten handlat om ifall det är bra eller dåligt att Carl Bildt åker till Iran. Det är en märklig diskussion. Diplomati och goda förbindelser med Iran är självklart bättre än alternativet. Frågan är inte om Bildt bör åka utan vad han bör göra och säga där.

Just nu verkar väst förföras av den nye ”reformvänlige” presidenten Hassan Rohani. Han har öppnat för seriösa förhandlingar kring Irans misstänkta försök att skaffa kärnvapen. Hittills har ett tillfälligt avtal, på sex månader, träffats där Iran bromsar sitt kärnteknikprogram mot att väst lyfter vissa sanktioner. Det är en positiv utveckling. Men samtidigt finns anledning att se på det nya ledarskapet med viss skepsis.

Carl Bildt har visserligen lovat att ta upp både mänskliga rättigheter och säkerhetspolitik. Men han borde vara tydligare och öppnare med Sveriges kritik mot Iran.

Fortfarande sitter en lång rad politiska fångar fängslade sedan valet 2009 då regimen fuskade i stor skala. Bland andra sitter två av fyra presidentkandidater fortfarande i husarrest, däribland Mir Hos­sein Mousavi som troligen vann valet.

Offentliga hängningar

Iran har en lagstiftning som diskriminerar kvinnor liksom etniska och religiösa minoriteter. Regimen avrättar fler människor i dag än under förre presidenten.

Offentliga hängningar från byggkranar är inte ovanliga.

Det är ett brott att kräva fackliga rättigheter och just nu riskerar människor långa fängelsestraff bara för att de vill organi­sera sig eller har varit på fackliga möten.

Bakom president Hassan Rohanis vänliga leende går utvecklingen ofta åt fel håll för mänskliga rättigheter. Det är vad Sveriges relationer med Iran borde handla om.