ÅSIKT

Öppna EU:s dörr för Ukrainas folk

Valet mellan ett allt mer inåtvänt och auktoritärt Ryssland och ett öppet Europa kommer i längden inte att vara särskilt svårt. Om vi öppnar vår dörr.

musiken har tystnat Mannen vid pianot kallar sig ”pianoextremist”.
Foto: SERGEI SUPINSKY/afp
musiken har tystnat Mannen vid pianot kallar sig ”pianoextremist”.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Mannen vid pianot har slutat spela. Han kallar sig ”pianoextremist” i en ironisk blinkning till regimens retorik om demonstranterna i Kiev som ”extremister”.

Till Reuters sa han att musiken var ett sätt att visa att det ukrainska folket är vanliga människor som vill ha ett bra liv.

”Vi vill ha en bättre – Europeisk – framtid för Ukraina” sa han.

Nu har musiken tystnat, det råa våldet har tagit över. I tisdags kväll beslutade sig regimen för att rensa Kievs gator med våld. Kravallutrustad polis understödd av bepansrade fordon försökte även storma protesternas hjärta, Självständighetstorget, Majdan.

Moskvas förlängda arm

Resultatet hittills är minst 26 döda och över 600 på sjukhus. Men protesterna fortsätter. Och nya stormningsförsök väntar.

Man kan diskutera vems fel det är att läget har eskalerat. Situationen på Kievs gator har successivt förvärrats sedan ­president Viktor Janukovytj i november drog sig ur ett associationsavtal med EU.

De EU-vänliga krafterna i västra Ukraina, och oppositionen, tolkade det som att Janukovytj ville vända landet österut. Den bilden har förstärkts under de tre månader som protesterna pågått. ­I dag framstår Ukrainas regim till stor del som Moskvas förlängda arm.

Kritiserade regeringen

Vid den utrikespolitiska debatten

i riksdagen i går var fördömandena av Ukrainas regering hårda. EU enades senare under dagen om sanktioner mot ukrainska statsföreträdare. Det är en viktig signal.

Men det löser knappast den nuvarande krisen, varken på kort eller på lång sikt.

I riksdagsdebatten lyfte Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin ett delvis annat perspektiv. Han kritiserade EU, och den svenska ­regeringen, för otydlighet när det gäller möjligheterna för Ukraina att bli EU-medlemmar.

Carl Bildt talar gärna om partnerskap med östländer som Ukraina men inte om medlemskap. Han är inte ensam, hela EU lider av en viss trötthet när det kommer till mer utvidgning.

En stolt tradition

Men egentligen är detta feltänkt. EU:s samhällsmodell, vår livsstil och vårt ­välstånd har självfallet en enorm dragningskraft även på, inte minst, ungdomar ­i länder som Ukraina, Vitryssland eller Georgien.

Valet mellan ett allt mer inåtvänt och auktoritärt Ryssland och ett öppet ­Europa kommer i längden inte att vara särskilt svårt. Om vi öppnar vår dörr.

Sverige har en stolt tradition av att ­arbeta för utvidgning av EU. Vår syn har varit att när länder uppfyller kriterierna för medlemskap bör de få vara med.

Med samma inställning har Ukraina visserligen lång väg att gå, men vi borde kunna vara mycket tydligare.

Ukraina är en del av Europa. De är ­välkomna i EU.