ÅSIKT

Vi kommer inte att sluta skratta

Foto: Illustration av Robert Nyberg.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

"En dag kommer det ögonblick då solen bara lyser över fria människor som inte känns vid någon annan herre än sitt eget förnuft ..."

De orden skrev Jean Antoine de Condorcet 1793 på flykt i Paris undan den stora revolution han varit med om att driva fram.

Han greps i mars året efter och dog i häktet. Men hans idéer om förnuftets seger och mänskligheten framgång har format vår värld.

Det var i Paris kungar störtades, religionen kastades ut och vår tid tog sin början. Det var här de mänskliga rättigheterna sattes på pränt en högsommardag 1789, yttrandefrihet, pressfrihet, folkstyre.

Nu fylls gatorna åter av folkmassor.

Tårar blandas med ilska. Och skratt.

Terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdo är det värsta Europa upplevt sedan Anders Behring Breivik tog färjan till Utøya den 22 juli 2011.

Dåvarande statsminister Jens Stoltenberg talade i Oslo domkyrka två dagar efter dådet.

– Vårt svar är mer demokrati, större öppenhet och mer humanitet. Men aldrig naivitet, sa han.

Även om han personligen lidit en stor förlust var det en statsman som talade.

Svaret på det omänskliga är mänsklighet - att tala ännu mer för mångfald, tolerans och allas lika värde.

Men inte bara.

Det öppna samhället har rätt att försvara sig. Vi gör det enligt rättsstatens principer och på folkrättens grund.

Men med de medel som behövs.

I skrivande stund pågår århundradets polisjakt i Frankrike efter terroristerna. Två män jagas och av allt att döma var gärningsmännen militanta islamister, möjligen med kopplingar till Irak. Tids nog får vi antagligen veta mer.

Terroristernas syfte är att skrämma oss eftersom vår rädsla är deras starkaste vapen.

Så var det när en liten grupp från terrorsekten Islamiska staten erövrade stora delar av Irak i somras medan Irakiska armén flydde hals över huvud.

Och så är det nu.

Extremister av alla sorter hatar fria medier eftersom de hatar frihet.

För att vi står i deras väg.

Det är därför knappast en slump att just en satirtidning drabbades av terroristernas vrede. Ingenting retar en fanatiker mer än att man har roligt åt honom.

Den man skrattar åt är man sällan rädd för.

De finns de som nu argumenterar för anpassning, att vi ska sluta häckla religiösa symboler, inte ifrågasätta människors tro och respektera att yttrandefrihetens gräns går där någon blir kränkt.

Men det vore att ge upp just de fri- och rättigheter miljoner människor över hela världen varje dag kämpar för.

Vi väntar fortfarande på den tid då alla tyranner och präster, alla fördomar och all dumhet Condorcet rasade mot är förpassade till historien.

Men till dess bör vi göra vårt bästa för att driva med hela rasket.