Lööf och Björklund ska hålla sig borta

Ungas löner är en av stridsfrågorna i årets avtalsrörelse. Direktörerna hävdar att lägre ingångslöner kommer ge fler unga jobb, fackförbunden menar att några sådana samband inte existerar. Snarare är det ju så att lägre löner betyder mindre köpkraft och minskad efterfrågan på arbetskraft.

Frågan kommer bli svår att lösa i de förhandlingar om nya kollektivavtal som precis inletts mellan arbetsmarknadens parter.

Det hindrar inte att några av borgerlighetens stjärnor gett sig in i konflikten. I söndagens partiledardebatt i SVT menade den centerpartistiska näringsministern Annie Lööf att det är ”läge för arbetsmarknadens parter att se över ingångslönerna”. Även Folkpartiet och Jan Björklund har nu anslutit sig till idén, partistyrelsen har inför sitt landsmöte föreslagit att ungas ingångslöner ska vara lägre.

Det är uppseendeväckande.

I Sverige är det arbetsmarknadens parter som själva reglerar villkoren i arbetslivet. De statliga reglerna begränsas och de som ändå måste finnas kan i de flesta fall förändras genom avtal. Allt är inte alltid frid och fröjd, men motsättningar hanteras i ett etablerat system av förhandlingar. Politikerna håller tassarna borta.

Vi kallar det den svenska modellen, något regeringen Reinfeldt sagt sig värna under valrörelserna 2006 och 2010.

Är Björklund och Lööf införstådda med det? Det är huvudlöst att som seriös politiker ge sig in i en avtalsrörelse där frågor om minimilöner och lägstalöner är en viktig stridsfråga för både facken och arbetsgivarorganisationerna. Det kanske fungerar som ungdomsförbundare, men som näringsminister eller vice statsminister?

De borgerliga partiernas inblandning riskerar att försvåra en avtalsrörelse som redan är komplicerad.

Dessutom handlar det om att den svenska modellens princip, där arbetsmarknadens parter ansvarar för lönebildningen, riskerar sättas ur spel.