ÅSIKT

Är du rädd för att vara knapsu?

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Tidig kväll mellan jul och nyår 1997. Vice riksbankschefen Villy Bergström, då chefredaktör på socialdemokratiska Dala-Demokraten, har hämtat mig på flygplatsen i Borlänge. Jag ska börja jobba som ledarskribent.

Det är tyst i bilen. Barrskog och mörker omger oss.

–Jagar du då? frågar Villy plötsligt.

–Nej, men morfar gör.

–Jaha, vad har du då tänkt att göra i Dalarna? svarar han.

Lördagseftermiddag i maj 2002. Jag går runt på ”Man Tjugohundra” – ”2000-talets mässa för män och kvinnor” – i Arcushallen i Luleå.

Här kan man pröva cigarrer och whisky eller testa älgstudsare och flugfiskespön. Racerbåtar och motorcyklar står på glänsande rad. I ett hörn avgörs ”Strongman Team-SM”. Några av Sveriges starkaste män mäter sina krafter. ”Lördag 12.00: Hålla bilar i motlut i varje hand – TUNGT!” läser jag i programmet.

På kvällen är det ”tjejafton”. Då besöker sexexperten Olle Waller mässan för att besvara kvinnornas frågor, kanske om den manliga orgasmen. Vid sidan om det ordinarie mässprogrammet – motorcyklarna och cigarrerna – finns sminköser och nagelskulptörer på plats.

En mer könssegregerad tillställning får man leta efter. Myten om det ”manliga” och ”kvinnliga” reproduceras och kommersialiseras. När tjejerna filar naglarna får inte killarna vara med.

Syftet är tydligen att stärka jämställdheten. ”Det unika med Man Tjugohundra är att här debatterar vi även jämställdheten ur ett manligt perspektiv”, skriver Margit Eklund, vd för Luleå Mäss och Kongress. ”Hur ska vi gemensamt kunna skapa en arbetsmarknad där det är OK att vara man, jaga, fiska, köra skoter och vara sjuksköterska?”

LO-fackens, arbetsförmedlingens och försäkringskassans gemensamma monter är fylld med jämställdhetsinfo. ”Om vi bara lyckas nå några av männen här är det värt det”, säger Elisabeth Lindberg.

Bland åhörarna på mässans jämställdhetsseminarium är medelåldern låg. Några lumparkillar lägger pannan i djupa veck när Göran Lindberg, länspolismästare i Uppsala, visar overheadbilder med sexistisk reklam.

Mats Burman, jämställdhetskonsult från Luleå, talar om Yvonne Hirdmans genusordning. Den är tydlig i Norrbotten, säger han.

–De norrbottniska jobben finns inom vård och omsorg. Arbetskraften finns hos männen i inlandet. Men de säger: ”Över min döda kropp!”

I ”Populärmusik från Vittula” beskriver Mikael Niemi den mansroll som präglar Tornedalen. Det värsta som finns är att vara knapsu (som en kärring):

”Det kunde räcka med en så oförarglig sak som att ta på sig en röd mössa. Då kunde man halka dit för flera veckor framåt, och tvingas slåss och härja och utföra dödsföraktande ritualer innan man sakta segade sig upp ur knapsuträsket.”

Goda ambitioner till trots. En mässa som spelar på traditionella könsroller får svårt att bryta mäns rädsla för att vara knapsu. I Arcushallen manifesteras det ”manliga”. Inte det mänskliga.

Åsa Petersen