ÅSIKT

Vad menar du, Heckscher?

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Poliser som dömts för våld mot kvinnor får ofta behålla jobbet. Inte sällan får de dessutom utreda våld mot kvinnor. ”Det är svårt att ha en generell uppfattning om de polismän som misshandlat kvinnor är olämpliga för utredningar om kvinnovåld”, säger Ulf Berg, chefsjurist på Rikspolisstyrelsen och ledamot av polisens personalansvarsnämnd, till Göteborgs-Posten. Han fortsätter:

– Man måste se på varje enskilt fall. Mannen kan exempelvis ha varit utsatt för en stark provokation.

Sten Heckscher har hänvisat Göteborgs-Posten till Ulf Berg. Jag måste därför utgå från att chefsjuristens åsikt också är rikspolischefens. Låt oss då se vad Ulf Berg (med Sten Heckschers goda minne) försvarar.

Mellan 1996 och 2001 dömdes elva poliser för våld mot kvinnor. Sju av dem fick behålla jobbet.

En polisassistent bröt sig in hos sin före detta flickvän och misshandlade henne inför barnen. Han arbetar numera som brottsutredare. Under det senaste året har han utrett flera fall av våld mot kvinnor.

En polis slog sin sambo medvetslös och rev loss hennes hår. Han arbetar som vakthavande befäl och förundersökningsledare. Han har därmed en nyckelroll när det gäller att möta misshandlade kvinnor.

– Det här är en man som inte visat några som helst tendenser att vara dum och elak. Vad är egentligen problemet? säger Jan Hansson, polismannens närmaste chef, till Göteborgs-Posten.

Ulf, Sten och Jan – jag ska säga er vad som är problemet.

Våld mot kvinnor är förbjudet i svensk lag. De senaste åren har kvinnofridslagarna skärpts. Nästa år får polisen utökade möjligheter att skydda utsatta kvinnor.

Samtidigt är våld mot kvinnor ett av de svåraste brotten att utreda. Kvinnorna har sakta men säkert brutits ned av män de älskar, har barn med eller åtminstone delat livet med. Bara att göra en polisanmälan är i det läget en stor sak.

Ska kvinnan då – i den utsatta situationen – behöva konfronteras med en polisman som själv har misshandlat? Ska hon överhuvudtaget behöva befatta sig med en polismyndighet vars chefsjurist försvarar misshandlande män med att de kan ha varit utsatta för ”stark provokation”?

Svaret borde vara givet, men är det inte.

Rikspolischefen Heckscher sa i Ekot i går att ”det ter sig mindre lämpligt” att poliser som dömts för våld mot kvinnor utreder kvinnomisshandel, men tillade att det rör sig om ett ”mycket litet antal fall”.

En polisman som begår ett rån skulle däremot ”med hundraprocentig säkerhet mista jobbet”.

Anser Sten Heckscher att det är värre att råna en kiosk än att slå en kvinna? Står han fortfarande bakom sin chefsjurist som hävdar att våld mot kvinnor kan ursäktas med ”starka provokationer”?

Frågorna smakar illa i min mun. Men de måste ställas till chefen för en polismyndighet som tyvärr inte verkar dela lagstiftarens hårda syn på kvinnomisshandel.

Åsa Petersen