ÅSIKT

Att pussas i Skellefteå

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Hur skönt är inte det här? Jag läser tidskriften Västerbotten nr 4/2002, med titeln "Västerbotten kommer ut", och blir varm om hjärtat.

"Detta nummer av Västerbotten har homosexuellas livsvillkor förr och nu som tema. Min förhoppning är att Museet och Hembygdsförbundet med dessa reflektioner kan bidra till en ökad förståelse, acceptans och tolerans i samhället och ett öppnare, mer förutsättningslöst samtal", skriver redaktören Ola Kellgren.

Den stockholmska bilden av homosexualiteten blir ofta snäv. Glättiga affärsmagasin skriver euforiska reportage om hippa storstadsbögar som sprätter rosa pengar.

Ute i landet finns det väl inga homo kvar längre, där är det ju sååå inskränkt, suckar Stockholms medieelit. Homosexuella som inte partajar i storstäder osynliggörs.

Tidskriften Västerbotten synliggör. Där presenteras historikern Svante Norrhems forskning om synen på homosexualitet i länet från 1950 till 1980. Norrhem har intervjuat ett tiotal äldre bi- och homosexuella om deras liv i Västerbotten - samt före detta präster och kommunpolitiker som förnekar att det över huvud taget fanns några homo i länet på den tiden.

"" det är inte så konstigt att prästerna och politikerna aldrig fick syn på dem, för de stack inte av på något sätt. De skötte sitt jobb och odlade sin potatis och handlade på boa precis som alla andra", skriver Gudrun Norstedt.

Den heteronormativa omgivningen blundande mer än gärna för homosexuella relationer. Kvinnor som bodde ihop var i andras ögon "väninnor", ingenting annat.

Tiderna förändras. Umeå har av de homosexuella själva utnämnts till landets mest homovänliga stad.

RFSL-avdelningen som bildades 1972 är en av landets starkaste, inte minst ur jämställdhetssynpunkt. Över 60 procent av medlemmarna är lesbiska.

Jaana och Berith Juvonen gifte sig i februari förra året. De bor i Skellefteå. "Det är klart att vi orsakar rabalder ibland, som när vi pussades och hela gallerian stannade av, men jag tror att det handlar om att vänja ögat. Om några år reagerar ingen om några tjejer pussar varandra", säger Jaana.

I Västerbottens inland är den religiösa traditionen stark. Per-Inge Planefors, komminister i Teg, skriver i tidskriften Västerbotten om Svenska kyrkans relation till homosexualiteten.

Han gör upp med de bokstavstrognas moralism och kritiserar kyrkans oförmåga att helhjärtat stödja de homosexuella.

"Jag vågar gissa att kyrkornas [--] process hade tagit andra vändningar om nästankärleken verkligen hade fått vara det bärande elementet. Kyrkans gemensamma inriktning hade blivit människor, mer de samkönades verkliga situation, före kyrkan och bibelordet", skriver Planefors.

Det är varmt, engagerat och samhällskritiskt. Västerbottens hembygdsförbund slåss ivrigare för människors rätt att vara sig själva än många trendkänsliga Stockholmsdebattörer någonsin kommer att göra. Storstadsnormen sätts ur spel och det känns hur skönt som helst.

Åsa Petersen