ÅSIKT

Eurocirkusen kom till Rosengård för en dag

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

På Rosengårdsskolan talar Mona Sahlin inför en fullsatt aula av komvuxelever.

”Det allra viktigaste är inte att ni röstar ja, utan att ni röstar. Alla som är över 18 år och har bott i Sverige i minst tre år har rösträtt. Alla som jag har träffat här i Rosengård i dag vet inte om det. Tala om det för era kompisar och grannar!” säger hon först av allt.

Allt tyder på att jag befinner mig i euroland. Av de röstberättigade med utländskt modersmål är 53 procent för euron, visar en opinionsundersökning publicerad i Dagens Industri.

Det märks inte i Rosengårdsskolans aula. De (uteslutande manliga) elever som ställer frågor är kritiska. ”Varför ska vi införa euron när priserna har höjts i euroländerna?” och ”Varför ska Sverige överlåta makt till den europeiska centralbankens slutna rum?” undrar de.

Kvinnorna kommer fram till Sahlin först när hon är på väg ut ur aulan. De visar henne sitt förtroende genom att hälsa och tacka för att hon är där. Tänk om de hade deltagit som jämlikar i debatten, tänker jag.

Någon timme tidigare har moderaterna Carl Bildt och Anna Ibrisagic och folkpartisten Mauricio Rojas talat för euron i Tegelhuset i Rosengård. Här är stämningen betydligt mer positiv.

En man i publiken undrar varför svenskarna är så rädda för euron. Bildt skyndar sig att lämna över ordet till Rojas, som hävdar att euromotståndet är en följd av de stora förändringar som Sverige på kort tid har upplevt.

– Vi är exempelvis en miljon invandrare, konstiga typer, som har kommit hit. Kronan är den sista trygga nationella symbolen som svenskarna har att hålla fast vid i en tid av internationalisering och mångfald, säger Rojas.

Sedan hävdar han att samhällets oförmåga att handskas med detta ”onda i folksjälen” är roten till både euromotstånd och invandringsmotstånd. För det får han varma applåder.

På kvällen står Rojas på samma scen, men nu i sällskap med Luciano Astudillo, socialdemokrat och nejsägare uppvuxen i Rosengård. Debatten glöder av engagemang: båda talar de om eurons betydelse för rättvisan och världsutvecklingen.

I publiken (som består av en handfull Rosengårdsbor, resten är övervägande kampanjfolk från jasidan) sitter Omar Ismailat, socialdemokrat och ledamot av Rosengårds stadsdelsfullmäktige. Han är här för att kanske kunna avgöra om han ska rösta ja eller nej.

– Ingen vet egentligen hur framtiden blir. Alla gissar, säger Ismailat.

När det blir dags för frågor från publiken vill han veta vad euron skulle betyda för de människor i Sverige som har det sämst ställt.

Sista bussen från Rosengård går kl 20.18. Då har eurocirkusen – med politiker, journalister, bjudmazariner och allt – i rasande tempo passerat stadsdelen. Det är inget konstigt med det. Rosengård är en del av det Sverige som nästa helg ska säga ja eller nej.

Bara behovet av att poängtera det säger en del om den marginalisering som Rosengårdsborna upplever när det inte är valslutspurt.

Åsa Petersen