ÅSIKT

Har arbetsgivarna bara en dålig dag?

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Åtta av tio svenskar anser att etnisk diskriminering förekommer i Sverige, meddelar Integrationsverkets chef Andreas Carlgren i Dagens Nyheter. Medvetenheten om diskrimineringen har ökat markant på bara tre år.

Sällan har det väl varit bättre läge att byta perspektiv på integrationspolitiken. Uppdelningen i ”vi” och ”dom” – som inbillar oss att ”svenskarna” är problemfria medan ”invandrarna” har problem – måste bort. Integrationspolitiken måste förstå att problemet är det samhälle som stänger människor ute. Inte de enskilda människor som drabbas.

Så tänker regeringens utredare Paul Lappalainen. I sitt betänkande blåser han till strid mot den etniska diskrimineringen överallt i samhället. I arbetslivet, på bostadsmarknaden, i medierna, på krogen, i politiken – you name it.

”På samma sätt som vi har en könsmaktsordning finns en etnisk maktordning (...) Precis som i andra länder finns det en etnisk hierarki med infödda svenskar högst upp och utomeuropéer längst ner. Förnekelsen av detta system gynnar förstås dem som har makten att diskriminera”, skriver Lappalainen i Svenska Dagbladet.

Ur hans lista på 50 åtgärder mot diskriminering:

Tvinga alla myndigheter att formulera årliga diskrimineringsplaner. Inför en klausul mot diskriminering i alla statliga upphandlingar. Kräv att Ams och andra myndigheter gör diskrimineringskontroller. Utred hur mycket diskrimineringen kostar samhället – länge nog har vi gafflat om hur mycket ”invandringen” kostar.

Lappalainen efterlyser kort sagt ett perspektivskifte. Från ”dom” till ”oss”. Vad gör VI som hindrar integration?

Det faller inte Andreas Carlgren i smaken. Han satsar hellre på sysselsättningspolitik än på antidiskrimineringspolitik. Integrationspolitiken behöver inte göras om, den behöver bara putsas upp lite grann. Kampen mot diskriminering är bara en del av integrationsbygget, meddelar Carlgren i Dagens Nyheter.

”Självklart avser arbetsgivare inte att diskriminera”, slår han fast. Nähä? Arbetsgivarna som slänger jobbansökningar från folk med ”konstiga” namn, har de bara en dålig dag? Arbetsgivarna som uttryckligen ber arbetsförmedlare att rensa bort alla med utländsk bakgrund, lider de bara av tillfällig sinnesförvirring?

Vakna, Carlgren! Att mana till kamp mot diskriminering är inte att ”slå in redan vidöppna dörrar”. Det är att göra upp med en strukturell rasism som solkar ner Sverige och som stänger många människor ute – inte minst från arbetsmarknaden.

Visst är det viktigt med jobb: arbete är en nyckel till samhället och en väg till makt över livet. Personer med utländsk bakgrund får sällan, precis som du uppmärksammar, de arbeten de förtjänar. Skickliga akademiker städar Stockholms tunnelbana för att de har fel hudfärg och namn. Det slöseriet med kompetens är ovärdigt – och det kräver en politik som på ett helt annat sätt än i dag tar itu med den etniska diskrimineringen.

Integrationspolitiken måste inte bara göra sig av med föreställningen om ”vi” och ”dom”. Den måste också sluta att se ner på människor från högt där uppe.

Åsa Petersen