ÅSIKT

Byt tårtorna mot värme och respekt

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I går gjorde Migrationsverket sökandeombudsman Christer Munter sin första dag på jobbet. Till honom ska asylsökande kunna höra av sig om de blivit illa bemötta (tårta och champagne, någon?) av Migrationsverket.

Munter är en gammal räv på verket. Han kan verksamheten utan och innan och har haft generaldirektören Janna Vallik som chef. Självklart ifrågasätts Munters oberoende. Han svarar med att be om en chans.

Förtroende är ingenting man får, det är något man förtjänar. Munter måste visa att han är mer lojal med de asylsökande än med Migrationsverkets chefer.

Avslöjandet om obehagliga avvisningskalas på Migrationsverket förvandlades snabbt till ett bråk om ledningens bristande stöd för sin personal. Fackförbundet Jusek har krävt överläggningar med Janna Vallik om ”varför ledningen inte står upp för personalen” när det blåser kring verket.

Kanske kan sökandeombudsmannen hjälpa till med att återigen rikta ljuset mot huvudfrågan hur flyktingarna bemöts av myndigheten.

Det är de asylsökande, inte personalen eller ledningen, som står i centrum för Migrationsverkets verksamhet. Oavsett om beslutet blir uppehållstillstånd eller avvisning ska flyktingarna alltid mötas av respekt och rättssäkerhet. De asylsökandes situation är så svår, deras trygghet så bräcklig eller obefintlig, att de självklart måste behandlas med värme.

Därför är tårtorna och champagnen för allvarliga för att avfärdas som enstaka misstag. För att inte tala om incidenten med den blinda asylsökanden som förnedrades av en enhetschef. Migrationsverket måste göra allt för att något liknande inte ska inträffa igen.

Då krävs en organisation som inte avhumaniserar verksamheten. Före detta anställda på verket vittnar om hur asylsökande kallas för ”pinnar”. De behandlas som ärenden snarare än människor. Så kan det bli i en organisation som försöker arbeta med livs levande människor enligt fabrikernas löpande band-princip.

Avhumaniseringen känns igen från den pressade äldreomsorgen. Gamlingar som vägrar stiga upp ur sängen, äta upp maten eller klä på sig möts av vårdare som svär och gormar, till och med hotar med ”smäll på fingrarna”.

Det är naturligtvis inte okej. Den allra viktigaste uppgiften för institutioner och myndigheter som jobbar med människor är att aldrig sluta se människan. På Migrationsverket är det extra viktigt att alltid tänka på respekten.

Vårt samhälles tendens att dela in människor i ”vi” och ”dom” (där infödingarna är ”vi” och flyktingarna ”dom”) kan bli en dålig ursäkt för pressade handläggare att inte ta de asylsökande på allvar. Som om det vore okej att behandla människor sämre, att inte riktigt se dom som människor, bara för att dom inte kommer från Sverige.

Migrationsverkets ledning har en sökandeombudsman, ett oberoende etiskt råd och tar offentligt avstånd från tårta och champagne. Det betyder inte att problemen är ur världen, att cheferna och personalen kan fortsätta som om ingenting hänt. En schyst människosyn måste Migrationsverket erövra varje ny dag.

Åsa Petersen