ÅSIKT

När ballongalliansen kom upp till Norrland

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Alliansens Norrlandsturné börjar i Sundsvall. Jag flyger dit med samma plan som Fredrik Reinfeldt, Lars Leijonborg och Göran Hägglund. Leijonborg vet inte riktigt var han ska sitta. ”Vi har lite samarbetssvårigheter här bak”, skojar en steward. Det är det syrligaste jag hör någon säga om alliansen denna dag.

Allt är så välregisserat. Maud Olofsson hälsar sina kollegor välkomna på flygplatsen. En buss med partiledarnas superstora nunor och texten ”Turné för maktskifte” tar dem in till stan. Överallt ballonger i orange och överallt journalister. Tv-kamerorna hjälper alliansen att se mer intressant och eftertraktad ut.

Det är mycket ”de nya moderaterna” över alltihop. På Folkets hus i Sundsvall, där många fackföreningar har sina lokaler, presenterar alliansen sitt Norrlandspaket. Partiledarna talar mjukt om att hela landet ska leva. De vill ta bort arbetsgivaravgifterna på tjänstejobb i Norrlands inland, och gör en stor affär av att LO:s chefsekonom Dan Andersson har föreslagit samma sak.

Reinfeldt säger inte ett ord om ersättningarna i a-kassan och sjukförsäkringen, som han vill sänka. Det är väl inget som man skryter om när man turnerar i en del av landet där många människor faktiskt är arbetslösa och sjuka.

Inte heller talar Reinfeldt om skatteutjämningen. Högerns motstånd mot att ”storstadsregionerna ska försörja glesbygden” skulle nog inte falla i så god jord hos norrlänningar som känner att de försörjer resten av landet med skog, vatten och malm.

Lars Leijonborg talar varmt om att satsa på forskningen. Mittuniversitetet och universiteten i Umeå och Luleå är ”starka norrländska forskningsmiljöer” som utvecklar medicin, biovetenskap och informationsteknik. Det är oerhört viktigt att de ligger i framkant, säger han.

Jag njuter av att slippa höra det föraktfulla talet om ”bygdehögskolor”, som moderaterna körde när socialdemokraterna och centern bestämde sig för att satsa på högre utbildning i hela landet. Frågan är bara hur många gånger ett parti egentligen kan byta åsikt utan att förlora i trovärdighet?

Leijonborg är den stora underhållaren. Inför en församling som enligt turnéprogrammet ska vara ”kvinnliga akademiker och företagare”, men som visar sig bestå av minst lika många borgerliga herrar, ska alliansen förklara vad de tycker i miljöfrågor. Det mest substantiella svaret kommer från Leijonborg: ”Jag har precis köpt en ny bil som går på biogas och jag är mycket intresserad av att det kommer fram bränsle till den.”

Leijonborg är också kul när han ska berätta hur antalet kvinnor ska öka i näringslivets topp. ”Man måste våga erkänna att alla kvinnor inte har förmånen att träffa en bra man som hjälper henne”, säger han. Skatterabatt på hushållstjänster behövs för att människor ska kunna ”köpa sig förbi konflikter om exempelvis städning.”

Det är skrattretande och sorgligt på samma gång. Inte ett ord från folkpartiledaren om att män måste ta större ansvar hemma när kvinnor tar större ansvar på jobbet. Så var det med den liberala feminismen.

Åsa Petersen