ÅSIKT

Gertrud älskade för sitt eget nöje

LEDARE

Erland till Gertrud: ”Jag har en dröm om kvinnan inom mig, en dröm som jag söker och söker. Men du liknar inte den drömmen. Hon ska vara ung. Och hon skall vara oskyldig och ren.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Och hon skall taga sitt bröd ur min hand och älska mig och lyda mig och vara min egendom. Du – Gertrud! – blir aldrig någon mans egendom. Du är så stolt. Jag tänkte först att det var den vanliga stoltheten hos en fin dam – och den stoltheten tänker jag att jag nog hade fått bukt med. Men det är mycket värre. Det är din själ som är stolt.”

Hjalmar Söderbergs pjäs ”Gertrud” spelas på Stockholms stadsteater, i regi av Carolina Frände och med Maria Salah i rollen som Gertrud. Hon sliter med kärleken, rätten att följa sina känslor och tvånget att vara sann mot sig själv. Hon omringas av sin äkta man Gustaf Kanning, sin älskare Erland Jansson och sitt ex Gabriel Lidman. De älskar Gertrud högt, men de kan inte acceptera att hon själv vill sätta spelreglerna för sina relationer.

Söderberg skrev ”Gertrud” för precis 100 år sedan, 1906. Teckningar av starka och stolta kvinnor är typiska för hans författarskap. Litteraturvetarna säger att Maria von Platen, Söderbergs stora men oförlösta kärlek, är verklighetens Gertrud. Även Lydia i ”Den allvarsamma leken” kan spåras till Maria von Platen.

Det får vara hur det vill med den saken. Faktum kvarstår: långt innan könsrollsdebatter och genusanalyser blev på modet skildrade Hjalmar Söderberg kvinnans dilemma i kärleken. Hur hennes kärlek till sig själv knappast kan förenas med kärleken till en man om spelreglerna för kärleken säger att Hon ska älska på hans villkor. Alltid underordna sig honom, aldrig tro sig vara jämlik eller till och med förmer.

Könsrollerna har blivit mindre låsta sedan Söderberg levde, skrev och älskade. Kvinnan har tagit steget ut på arbetsmarknaden. Hon försörjer sig själv och kan välja bort förhållandet till en man om det inte passar henne.

Ändå är det mycket som är bekant, mycket som ännu på 2000-talet fortfarande är giltigt.

Fråga vilken singelkille som helst i Stockholm 2006. Han vill ha en tjej som ”har sina egna intressen, som står på egna ben, som lever sitt eget liv”. Jag brukar cyniskt skämta om att den där tjejen bara ska stå på egna ben så länge killen är ute och leker med sina killkompisar. Sedan ska hon finnas till hands. Visst får hon gärna ha en egen karriär och egna intressen, men hennes framgångar ska inte vara inom samma fält som hans. Då riskerar de nämligen att krocka. Då riskerar tjejen att överglänsa sin kille. Det är inte bra för den heteronormativa kärleken, som fortfarande bygger på hans överordning och hennes underordning.

”Du är inte någon riktig kvinna. En kvinna ska ljuga och smila och smeka. Ja smeka – det kan du. Men du gör det för ditt eget nöje. Och det vet du! Sådant får en kvinna inte veta”, säger Erland till Gertrud.

Jag vet egentligen inte vilka det är mest synd om. Kvinnor som diskvalificeras av män för att de är för mycket människor. Eller män som längtar efter en sorts kvinna som inte finns.

Åsa Petersen