ÅSIKT

Säg sanningen om de sena aborterna

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det är så himla lätt att tala om ”etiska dilemman” i samband med sena aborter. Att ondgöra sig över att foster aborteras trots att de ”sparkar och ler”. Problemet är bara att bakom varje sen abort står en kvinna av kött och blod, med sin egen svåra erfarenhet av livet.

Socialministern Göran Hägglund, kd, hör till dem som säger att tidsgränsen för sena aborter måste kunna diskuteras.

Okej, låt oss diskutera. I Sverige får abort göras fram till vecka 22. Efter vecka 18 måste aborten beviljas av Socialstyrelsens rättsliga råd. Då krävs ”synnerliga skäl”.

Under 2005 beviljades 335 aborter efter den artonde veckan. Skälen var fosterskada (54,3 procent), fysisk eller psykisk sjukdom (4,5 procent) och psykosociala skäl (41,2 procent).

Att kvinnor gör sen abort på grund av fosterskador eller sjukdomar borde inte kunna ifrågasättas, inte ens av kristdemokratiska moralister. Det är alltså kvinnorna som gör abort på grund av psykosociala skäl som skuldbeläggs när sena aborter kritiseras.

Under 2005 var de kvinnorna 138 stycken. ”I många fall ligger missbruk, misshandel eller kriminalitet bakom, i andra fall kan det vara en tonåring som har förträngt sin graviditet”, skrev Marc Bygdeman, professor emeritus vid Karolinska sjukhuset, i Svenska Dagbladet den 7 mars.

Att tala om ”etiska dilemman” vid sena aborter låter kanske fint och liksom människovänligt. Men är det inte ett etiskt övergrepp att förneka svårt utsatta flickor och kvinnor abort? Är det inte rentav människo-fientligt?

Problemet med den svenska abortlagstiftningen är inte att sammanlagt 335 kvinnor beviljades sen abort förra året – utan att Sverige förbjuder utländska kvinnor att komma hit och göra abort.

Under 1960-talet, när aborten ännu inte var fri här, åkte svenska kvinnor till Polen för att göra abort under fria och säkra former. Så sparades många svenska kvinnoliv. År 2006, när många kvinnor i Polen och det katolska Europa lider av stränga abortlagar, är Sverige ovilligt att återgälda tjänsten. Vi borde skämmas.

För precis ett år sedan föreslog en statlig utredning att utländska kvinnor ska få rätt att göra abort i Sverige. Alla riksdagspartier utom kristdemokraterna sa ja. Av någon outgrundlig anledning segade den socialdemokratiska regeringen. Det blev ingen proposition före valet.

Nu är det Göran Hägglund som har ansvar för frågan i regeringen. Det krävs inget vidare snille för att förstå att han kommer att försöka förhala de utländska kvinnornas

aborträtt.

Men vad händer med den övriga abortlagen? ”Har socialministern för avsikt att lägga fram förslag eller tillsätta utredningar med syftet att göra den svenska abortlagstiftningen mer restriktiv?” frågar Mona Sahlin, s, i en riksdagsinterpellation till Hägglund. På tisdag kommer svaret.

Om han bara vågar andas något om inskränkningar av aborträtten måste han få den samlade kvinnorörelsen på sig. Abortlagen ska hjälpa behövande kvinnor. Inte strypas av moralister som döljer den svåra verkligheten bakom prat om ”etiska dilemman”.

Åsa Petersen