ÅSIKT

Moderaterna väljer att inte se rasismen

En människas ursprung, religion eller etnicitet ska inte avgöra hennes livschanser.

Blundar Fredrik Reinfeldt och hans moderater försöker sopa rasismen under mattan, menar Åsa Petersen.
Foto: LARS ROSENGREN
Blundar Fredrik Reinfeldt och hans moderater försöker sopa rasismen under mattan, menar Åsa Petersen.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

27 november 2008. Högern har aldrig varit särskilt pigg på att erkänna svensk rasism. Hela var fjärde arbetsgivare sysslar med etnisk diskriminering, visade en undersökning häromåret. Då utbrast högerdebattörer: Vad var det vi sa! Arbetsgivare är inga rasister!

Man kan undra vad som skulle få högern att erkänna problemet. Att nio av tio arbetsgivare diskriminerar arbetssökande som bryter eller har ”fel” hudfärg?

Grunden för den svenska integrationspolitiken är att hela samhället måste delta i integrationen. En människas ursprung, religion eller etnicitet ska inte avgöra hennes livschanser. Integration är inte något för ”dem”. Utan för ”oss”.

Skulden läggs på ”dem”

Nu bryter moderaterna med den principen. Inte nog med att den etniska diskrimineringen ignoreras. Skulden för Sveriges bristande integration läggs på ”invandrarna”. Svenskkontrakt blir en logisk följd. ”De” är inte som ”vi”. De måste skriva under på att de tänker lära sig.

Moderaterna har försökt skapa samma klyfta mellan ”vi” och ”dem” förut, i manifestet ”Land för hoppfulla” från 1997. Det innehöll hårresande formuleringar om ”svartskallefamiljer” som hade ”en levnadsnivå som motsvarar en inkomst före skatt på flera hundra tusen”. Moderaterna ville att flyktingbegreppet skulle begränsas till den lilla grupp som omfattas av Genévekonventionens defintion. Inga humanitära skäl, alltså.

Den gången mötte moderaterna allt för stort motstånd. Manifestet begravdes.

Nu verkar moderaterna tycka att tiden är mer mogen. I integrationsrapporten inför helgens framtidskonvent används ordet diskriminering bara en gång. Då låter det så här: ”Numera tar Sverige nästan bara emot asylsökande och deras anhöriga och vi skapar alltför ofta områden med trångbodda bidragsmottagare och skäms lite till mans över känslan att även svenskar verkar diskriminera.”

Diskriminering är alltså mest en ”känsla” hos stackars infödda svenskar, som ska behöva gå runt och ha dåligt samvete.

De ska lära sig veta hut

Invandringen är enligt programmet något som kan ”skapa grogrund för allvarliga konflikter”. Människor som kommer till Sverige ska lära sig att veta hut: ”Det räcker inte att lära sig halva sanningen om Sverige. Acceptera och bli accepterad är en rimligare princip för den som kommer till Sverige än ohållbara löften om att bli försörjd av dem som redan bor här.”

Dagens Nyheters ledarsida är visserligen skeptisk till svenskkontrakt, men sväljer ändå moderaternas bete: ”Det råder ingen tvekan om att alliansen har en god förståelse för dagens integrationsproblematik. Till skillnad från den föregående regeringen vågar man tala öppet om situationen i stället för att sopa problemen under mattan.”

Moderaterna talar inte öppet om någon verklig situation. De beskriver ”invandrarna” som problemet och stärker de högerextremas mytbild av sig själva: Vi blev tystade men vi hade rätt hela tiden.

Om något sopas under mattan i Sverige i dag, är det etnisk diskriminering och strukturell rasism. Det är vårt största integrationsproblem.