ÅSIKT

Granskad Hillary hotar gubbmaffian

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Sverige har Kalla-feber. Segern i Tour de Ski födde en ny, svensk storstjärna: Charlotte Kalla från byn Tärendö i Pajala kommun.

Nu vill Bengt Niska, kommunalråd i Pajala, ge Charlotte Kalla en hustomt. Det strider mot kommunallagen.

”Det är tillåtet om ingen överklagar”, säger Niska till Norrbottens-Kuriren.

I Dagens Nyheter tillägger han: ”Jag skulle vilja se den som överklagar. Jag tycker att det är helt rätt att vi gör det här och jag har alla kommunmedborgare bakom mig.”

För mig får Pajala gärna ge bort en hustomt, inga problem. Men jag undrar: Vill Charlotte Kalla verkligen ha den där tomten? Pajala ger henne en tomt, hon förväntas så klart göra reklam för Pajala i gengäld.

Jag skulle känna mig något obekväm med det arrangemanget. Uppväxtorter är känsliga saker. Ibland älskar man dem, ibland hatar man dem. Ofta tänker jag att Luleå är både det bästa och det värsta som har hänt mig.

Hur vackert det än är i Norra hamnen när solen sänker sig i Luleälven.

***

”Jag är bisexuell”, sa en kvinna som jobbade på ett elevhem i Skåne. Då fick hon sparken. Som grund för uppsägningen angavs att hon pratat om sin sexualitet med sina kollegor.

Kvinnan vände sig till Homo, ombudsmannen för diskriminering på grund av sexuell läggning. Nu får hon ett skadestånd på 125?000 kr. Skolan beklagar att man agerat felaktigt och lovar att utbilda sig i diskrimineringslagstiftningen.

Det enda som borde behövas är sunt förnuft. Ingen straight person skulle någonsin få sparken om hon sa till sina kollegor: ”Jag är heterosexuell.” Det skulle inte upplevas som det minsta stötande, bara som ”normalt”.

Om man vänder på normen märks det hur absurd den är.

***

Barack Obama vann primärvalet i Iowa.

Han såg ut att vinna även i New Hampshire i tisdags. Men icke. Hillary Clinton räknar man inte ut så lätt. Vem som blir demokraternas presidentkandidat är fortfarande en öppen historia.

På min anslagstavla på jobbet hänger en gammal knapp: ”SHE LISTENS... SHE CARES – HILLARY for SENATE.” Amerikas första kvinnliga president kommer att göra avtryck i världshistorien. Som frihetssymbol.

Blir det Hillary? Det är tveksamt. Hon granskas hårdare än andra presidentkandidater, just för att hon är kvinna. Hon tvingas hela tiden svara på frågor om sin personlighet. Hon beskrivs som olämplig: ”Vill vi i USA verkligen se en kvinna åldras framför våra ögon, dag för dag?” frågar motståndare.

Det sexistiska motståndet känns inte minst igen från Ségolène Royals presidentvalskampanj i Frankrike.

Kvinnorna bar fram Hillary Clinton till segern i New Hampshire. De gav gubbmaffian en näsknäpp.

***

Det har varit en tung vecka. Anders Paulrud, författaren på Aftonbladets kulturredaktion, gick bort natten mellan lördag och söndag. Han saknas.

Anders skrev bäst av alla. När han ibland läste mina texter var jag nervös. Anders ville alltid att jag skulle våga lite mer, ta ut svängarna lite till. Han gav den allra bästa kritiken. Aldrig nöjde han sig med att texter bara var ”bra”.

Som människa är Anders Paulrud svårare att beskriva. Respektlös humor. Generös värme. Jag hittar inte riktigt orden.

Jag får citera Håkan Jaensson, Aftonbladets kulturchef, i stället:

”Anders var en alldeles ovanligt älskad människa.”