ÅSIKT

Det är dags att börja prata om hiv

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En ny våg av hiv drar över Sverige. I Stockholm ökar nysmittan från 202 personer 2006 till 242 personer 2007. I Skåne ökar nysmittan från 53 till 75 personer, visar preliminära siffror från smittskydds­enheterna.

Män som har sex med män är hårt drabbade. Bland dem ökar antalet nysmittade med 83 procent i Skåne och med 32 procent i Stockholm.

Gayrörelsen har länge varnat för hiv-vågen. Andra sexuellt överförbara sjukdomar har ökat. Nästan 50?000 fall av klamydia rapporterades förra året. När andra könssjukdomar ökar, ökar också hiv.

I Sverige är hiv inte längre dödligt. Det går att leva ett rikt och långt liv med hjälp av bromsmediciner. De som är unga i dag var inte med på 1980-talet, då aids tog död på älskade människor. Som socialdemokraten Ylva Johansson uttryckte det på ett seminarium hos RFSL:

”I dag är människor mer rädda för att smittas av en fågel än av hiv. Trots att hiv är en svensk epidemi.”

Politiken verkar ha skakat av sig oron för hiv. Pengarna till hiv-prevention har inte ökat på många år. I fjärde storstadsregionen (Norrköping/Linköping) har stödet halverats, från en halv miljon till en kvarts miljon kronor. Socialstyrelsen satsar inte längre på sommarkampanjer mot hiv.

En undersökning under Stockholm Pride i somras visade att elva procent av de svarande hade sökt upp vården för att testa sig, men inte fått göra det. De hade mötts av fördomsfulla budskap som: ”Du har ju inte haft sex med någon från Afrika, varför ska du testa dig?”

Den socialdemokratiska regeringen inrättade ett nationellt råd mot hiv, för att samordna samhällets insatser. Alliansregeringen bytte snabbt ordförande, från vänsterpartisten Ingrid Burman till moderaten Ewa Björling. Snart blev Björling minister och avgick som ordförande. Någon efterträdare är ännu inte utsedd. Rådet trampar vatten.

Enligt smittskyddslagen måste de som lever med hiv informera potentiella sexpartners om sin smitta. Denna informationsplikt riskerar att bli kontraproduktiv, påpekar RFSU, RFSL och Hiv-Sverige (organisationen för hiv-smittade). Informationsplikten invaggar människor i en falsk trygghet. Man utgår från att den som inte säger något inte är smittad?–?och struntar i att använda kondom.

Enligt Ylva Johansson borde det vara dags att ”göra en översyn av smittskyddslagen och fundera på informationsplikten”.

Hiv-prevention är egentligen inte en svår sak. Information och tillgänglighet är det viktigaste.

”Det gäller att jobba konkret där riskgruppen befinner sig, att till exempel dela ut kondomer”, säger Ulrika Westerlund, vice ordförande i RFSL.

Frivilligorganisationerna kan inte lämnas ensamma med ansvaret. Politiker och myndigheter måste agera. Hosta upp pengar till hiv-prevention. Stärk skolans sexualundervisning. Ta bort informationsplikten i smittskyddslagen. Utse en ny ordförande i det nationella rådet.

Hiv-smittade berättar ofta om hur tyst det blir omkring dem. Ur tystnaden växer okunskap och fördomar som sprider hiv vidare. Det är dags att vi börjar prata.