ÅSIKT

Bussiga tips i stället för politisk handling

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk. Ledarsidan driver opinion för jämlikhet, rättvisa, feminism och allas lika värde.

När elpriserna skenar föreslår ministern att folk ska spara på strömmen. Visst vore det önskvärt om hushållen använde mindre el, men det är ett enormt fattigdomstecken när ansvarig politiker förordar att folk ska lösa samhällets problem på egen hand. En politiker med visioner hade velat agera.

Avregleringen av elmarknaden talar sitt tydliga språk, marknaden kan inte sköta uppgiften. Medan elbolagen tjänar storkovan på marknadsmisslyckandet uppmanar Maud Olofsson folk att byta glödlampor. Hon tycks inte så sugen på att diskutera saken, måhända har hon fullt upp med avregleringen av nästa marknad.

Detsamma gäller på landets järnvägar – när tågen blir stående lagom till jul meddelar infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd att man kanske får ställa in sig på att fira jul en annan dag. Det är bara att vänja sig.

Arbetslösheten är heller inte ett lika stort problem nu när den är på nästan åtta procent som den var före maktskiftet. Anders Borgs uppmaning till de tiotusentals som förlorade jobbet under lågkonjunkturen var att de skulle se till att gå upp på morgonen. Maud Olofsson tyckte att den som inte hade ett jobb fick skapa ett eget. Med lite ”ökade incitament” löser individen sin egen situation. Arbetslöshet är en privat angelägenhet.

Det är bara att vänja sig.

Det är visionslöst att man från politiskt håll fullkomligt kapitulerat inför människors problem, men det är inte särskilt märkligt. Det är den borgerliga idén. När man säger att ”politikerna inte ska bestämma” så menar man det. Ett annat ord för ”politikerna” är också ”demokratin”, och det handlar om att demokratiska landvinningar ska rullas tillbaka. Eller som Fredrik Reinfeldt så träffsäkert uttryckte saken i sin bok Det Sovande Folket – ”Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning.”

Det är därför vi tvingas vänja oss. Medan demokratin är mäktig nog att ta elmarknaden vid hornen saknar individen helt sådan styrka då principen om en människa – en röst – inte gäller på marknaden. Att rösta med fötterna förändrar inte situationen nämnvärt, sånär som på att den som röstar så blir utan el och får det väldigt kallt i bostaden.

Så länge borgerligheten har regeringsmakten kommer vi inte se några förändringar som tar tag i de gemensamma problemen. Hela den politiska visionen går ut på att problemen inte ska lösas. Skatterna ska sänkas så var och en får ta tag i sina egna svårigheter.

Det är bara att vänja sig vid arbetslösheten, släckta lampor vintertid och att julen kan komma att flyttas runt lite. Välkommen till föregångslandet.

Björn Fridén