ÅSIKT

 Superstart för  supervalårets  superfloskler

Foto: Peter Wixtröm
LEDARE

■ ■ I dag börjar valåret på allvar när årets ­första partiledardebatt i riksdagen hålls.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Om det vore val i dag skulle den borgerliga Alliansen – enligt sajten Pollofpolls.se:s sammanräkning – bara vinna 125 av riksdagens mandat. Farväl till regeringsmakten, alltså.

■ ■ Hur ska Alliansen lyckas vända det – och vad ska de säga?

Vi har läst de segaste intervjuerna, tittat i protokollen och försökt klura ut vad landets fyra mäktigaste politiker kommer att prata om i dag och vad det egentligen betyder.

”Mångfald”

Kristdemokraternas kris­ridne partiledare har fått en idé: han ska tävla med Annie Lööf om vem som är allra mest för profit i välfärds­sektorn. Efter nyår skrev han till och med en debattartikel i Expressen om det.

Men Hägglund är ingen ­feminist. Han vill prata om vikten av mångfald (läs: ett par, tre stora koncerner som äger all vård) och valfrihet (läs: fortsatt privatisering).

Utöver det har Hägglund i jul berättat att han vill bli justitieminister i nästa rege­ring och att Kristdemokraterna ska bli den EU-kritiska borgerlighetens röst.

För Alliansens mesta krisparti är det viktigt med all sorts mångfald.

”Kommission”

Jan Björklund har i helgen ­varit i Sälen, på krigs- och ­försvarsnördarnas Wood­stock-festival, Folk och försvar.

Jan Björklund har varit som fisken i vattnet, förstås. Och visst, rysskräck och upprustning är väl bekvämare än att behöva ta i Pisa-chock och en skola i kris.

I går tillsatte han förvisso en skolkommission som ska granska läget i skolan – en idé lånad från Socialdemokraterna.

Björklund spelar offensiv genom att vara defensiv intill självutplåning.

Lite som det svenska försvaret alltså.

”Feminism”

Annie Lööf har hittat en ny roll: hon är feministen framför andra i svensk politik. ­Åtminstone om man med ­feminist menar någon som tror att kvinnors enda möjlighet till utkomst är att vara vårdkapitalist och i konsekvensens namn står upp för dessa arma vårdkapitalister.

Att inkomstklyftorna mellan könen ökat under Alliansens tid i regeringsställning verkar dock lämna henne kall.

Så i dag kommer Annie Lööf berätta vilken hejdundrande feminist hon är och hur jättearg hon är på alla som har mage att tolka feminism ­annorlunda.

”Ansvar”

Fredrik Reinfeldt är stats­minister och han tar ansvar. Utom när det gäller. Nuon-­affärer, Carl Bildts twittrande, 87 miljarder i budget­underskott, en arbetslöshet på åtta procent, Gunilla Carlssons konstiga lön.

Då vill inte Reinfeldt prata.

För i hans värld är ”ansvar” att prata om att han varit statsminister i snart åtta år, att han träffat Obama och har varit yrkespolitiker hela sitt liv.

Det kommer han att göra nu, som så många gånger förr.

Som en litet tillägg kan man notera att M nu har ett opi­nionsstöd lägre än när man förlorade valet 1985. Kanske vill väljarna se ett ­annat sorts ansvar, trots allt.