ÅSIKT

”I värsta fall får jag väl flytta till Norge”

Vad valet handlar om: ungdomsarbetslösheten

Namn: Mimmi Bergström. Ålder: 19. Bostadsort: Avesta.
Foto: Per Groth
Namn: Mimmi Bergström. Ålder: 19. Bostadsort: Avesta.
LEDARE

■ ■ Den politiska debatten fastnar ofta i abstrakta resonemang och bråk om siffror.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

■ ■ Men bakom de stora valfrågorna – skolan, arbetslösheten, ökade klyftor – finns riktiga människor.

■ ■ Vi har träffat tre som på olika sätt skulle påverkas av valutgången nästa söndag.

■ ■ Det är det här valet handlar om.

– Jag vaknar tidigt på morgonen och tänker ”vad ska jag göra i dag?”. Jag har ett helt dygn framför mig utan något att göra och jag har inga pengar att göra något för heller.

Mimmi Bergström är 19 år gammal och

i somras tog hon studenten från Karlfeldtgymnasiet i Avesta. Hon har inget arbete. Det är hon i och för sig inte ensam om här.

Faktum är att Avesta är en av de kommuner som har högst ungdomsarbetslöshet i landet, 16,9 procent. Samtidigt har kommunen högst arbetslöshet i Dalarna.

Så vad är Avesta för sorts plats?

Enkelt kan det beskrivas som en traditionell bruksort i Dalarnas sydöstra hörn där man levt på stål och trä i århundraden och där två stora industriföretag – Outokumpu och Stora Enso – länge dominerat.  I kommunen bor det i dag cirka 22 000 personer.

2011 varslade Outokumpu 255 anställda

i Avesta och 2012 varslades ytterligare 130 anställda på Stora Enso. Från grann­kommunen Hedemora kom i början av året besked att Långshyttans järnverk försvinner. På kort tid förlorade trakten nästan­ 1 000 arbetstillfällen.

■ ■ ■

Det här är alltså det Avesta där Mimmi Bergström i juni lämnade gymnasiet och blev arbetssökande – eller arbetslös.

I sommar har hon i och för sig jobbat ­extra på ett kafé i Ängelsberg, men nu är det slut med det.

Tre trappor upp i ett 60-talshus vid Kungsgatan i Avesta har Arbetsförmedlingen sitt lokala kontor. Den delar lokaler med Försäkringskassan, Skatteverket och Pensionsmyndigheten. Varje torsdag mellan 10 och 12 är dessutom Migrationsverket på plats. Det är trångt här. När tillverkningsindustrin varslade fick den ­lokala arbetsmarknaden infarkt. Massor av nya arbetslösa människor skulle plötsligt konkurrera om de få jobben.

Kommunen har velat ha en dialog med staten om att få använda Arbetsförmedlingen för att sätta in resurser direkt för människor som fått lämna sina jobb på ­fabrikerna. I dag måste man

i regel gå arbetslös i sex månader för att få något stöd från myndigheten.

Men ministern har inte svarat på kommunens frågor och över hela landet skickar Arbetsförmedlingen tillbaka pengar, ­miljarder, som man inte använder.

■ ■ ■

Inne på Arbetsförmedlingen i Avesta hänger anslagen: bli yrkesförare, är du framtidens entreprenör? På förmedlingens platsbank finns i skrivande stund 36 lediga jobb i kommunen.

Här annonseras lediga tjänster som rektor, skiftelektriker, redovisningsassistent, fordonstekniker och frisörer. Sådana arbeten kan inte Mimmi hoppas på att få.

Men här finns också jobb som säljare av en påstått unik produkt som gör det roligare att arbeta. Vad det är vet man inte riktigt, men körkort krävs. Vad man tjänar är lite oklart, men första året utlovas bli hårt, riktigt hårt.

Eller så kan man ta anställning som

homepartysäljare av massageoljor och sexleksaker. För det yrket ska man ha egen bil, några års arbetslivserfarenhet och ”bra ordnings sinne” (sic!).

Så ser svensk arbetsmarknad ut för den som saknar högskoleutbildning.

Är man dessutom under 25 år måste man vara arbetslös och inskriven på ­arbetsförmedlingen i tre månader för att över huvud taget få hjälp och stöd att ­hitta jobb, praktik eller yrkes- och studievägledning.

Där är inte Mimmi Bergström ännu.

– Jag söker alla jobb som finns i Platsbanken, jag går runt och visar upp mig och delar ut personliga brev.  Personlig assistent, vården ... Men det är svårt när man bara har gått estetprogrammet. Nu har jag jobbat på kafé och jag vet att jag är bra på service så jag borde kunna passa som servitris, kallskänka, kafébiträde, ­butikspersonal. Men ingenting. Jag får ­inte ens några svar.

Så varför läser inte Mimmi Bergström vidare?  I Falun, cirka sex mil norrut, finns en högskola.

– Jag har inte bestämt vad jag vill göra riktigt ännu så det känns inte rätt att gå på högskola och jag vill inte dra på mig studielån innan jag har bestämt det. Jag har lovat mig själv att ta mig härifrån i mitten av 2015 men just nu vill jag ha ett arbete.

■ ■ ■

Hon är inte ensam om det. Ungdoms­arbetslösheten i Sverige är i dag högre än för åtta år sedan och i dag står över 90 000 unga utan jobb. Långtidsarbetslösheten bland ungdomar är särskilt oroande. I dag har mer än 35 000 ungdomar gått arbetslösa längre än sex månader.

Situationen är så allvarlig att Sverige till och med fått krispengar av EU – över en miljard kronor – för att få fler unga i arbete. Men i somras meddelade regeringen att den bara tänker betala ut en bråkdel av pengarna av ”budgettekniska skäl”. För Avestas del kommer det gå ut över finansieringen av yrkesutbildningar och sysselsättningsprojekt för arbetslösa ungdomar.

Så vad vill partierna göra för att bekämpa arbetslösheten bland unga? Regeringen vill fortsätta sänka arbetsgivaravgifterna, satsa på lärlingsjobb och uppmuntra unga att starta eget företag. Socialdemokraterna vill inför traineejobb i äldreomsorgen och har föreslagit att den som blir arbetslös ska få stöd direkt och efter 90 dagar erbjudas jobb eller utbildning som ger ett jobb.

Så vad händer nu för Mimmi Bergström?

– Jag vet inte, jag har ingen aning. Jag har en buffert av sparade pengar från mitt arbete i somras men de pengarna är snart slut. Jag får låna lite pengar av mina föräldrar, men det går ju inte hur länge som helst. I värsta fall får jag väl börja panta burkar. Eller flytta till Norge.