ÅSIKT

Flyktingkrisen är ett gemensamt ansvar

Barn på flykt Sedan början av juni har runt 1 000 båtflyktingar dagligen anlänt till grekiska semesteröar som Kos och Lesbos.
Foto: Alexander Zemlianichenko/AP
Barn på flykt Sedan början av juni har runt 1 000 båtflyktingar dagligen anlänt till grekiska semesteröar som Kos och Lesbos.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I dag träffas den tyska förbundskanslern Angela Merkel och Frankrikes president François Hollande. På dagordningen står förstås flyktingkatastrofen i Europa.

Att lösa ut exempelvis frågan om bindande flyktingkvoter för varje EU-land brådskar. En efter en kommer båtarna och sedan början av juni har runt 1 000 båtflyktingar dagligen anlänt till grekiska semesteröar som Kos och Lesbos.

Samtidigt ökar antalet döda och drunknade på Medelhavet, och i dag finns det i praktiken inga lagliga vägar till Europa.

Nya bedrövliga scener

Helgens tv-bilder från den grek-makedonska gränsen är en illustration av hur vi inte förmår hantera den största flyktingkatastrofen sedan Andra världskriget.

Våld, oro, barn som gråter och - till slut - poliser som sänker sina batonger och låter de cirka 5 000 människorna resa vidare. Till Serbien och sedan upp mot Ungern, ett EU-land som bygger en mur kring gränsen för att de inte vill ha flyktingar där.

I veckan har flera tidningar publicerat ett foto på den syriske flyktingen Laith Majid. Han sitter i en gummibåt, i sin famn har han sin lilla dotter, vid hans ben sitter hans son. Tillsammans med nio andra har de rest från Turkiet och de har precis anlänt till grekiska Kos. Laith Majids ansikte förvrids, han gråter av glädje. De klarade det.

För fotografen Daniel Etter berättar Laith Majids fru, Nada Adel, om familjens flykt. Om att fly hals över huvud från Islamiska statens terrorvälde, att ta sin familj på en lång fotvandring genom det karga norra Syrien och över den blodiga gränsen mot Turkiet. Och sedan över Egeiska havet på en gummibåt.

Nu kommer familjen sitta fast i ett läger på Kos tills de tillåts resa till det grekiska fastlandet. Därifrån vidare genom Balkan, mot tryggheten i norra Europa. Över stängda gränsövergångar, nya hinder och nya hot.

Om sakernas tillstånd inte snabbt förändras lär vi få se nya bedrövliga scener, från Medelhavet eller gränsövergångarna.

Löser inte grundproblemet

Den europeiska hanteringen av flyktingkrisen handlar förstås om moral och medmänsklighet, men också om administration, politiskt ansvar och hela idén med EU.

Då duger det inte att undandra sig ansvar, förhala och försöka få undantag från gemensamma åtagande.

Man kan förstås välja att inte bli berörd av fotografier som det på Laith Majid och hans barn. Man kan, som ledande europeiska politiker, kalla människor på flykt "en svärm". Man kan vara av åsikten att inga flyktingar ska få komma till ens land. Man kan till och med vara av uppfattningen att mer murar och taggtråd är vad som behövs.

Men det löser inte grundproblemet. Har man döden i hälarna kommer militariserade gränser, övervakningsinsatser och murar bara leda till att människor tar större risker när de måste fly sina hem på grund av krig, kriser och fattigdom.

EU både kan och ska bekämpa IS med de medel som står till buds. Vi både kan och ska medverka till att stater vid våra yttre gränser blir säkra, trygga och fungerande demokratier. Men det är, hur man än ser på det, ett långsiktigt arbete.

Är inte värdigt

I dag, just nu, är flyktingkrisen akut och vi vet att människor kommer fortsätta fly vansinnet i Mellanöstern under överskådlig tid.

Då måste flyktingsituationen vara en gemensam angelägenhet för länderna i EU. Att, som i dag, lägga bördan på de länder vars gränser gör dem till första asylland - Italien och Grekland - fungerar inte. Att hela EU, med Sverige och Tyskland som lysande undantag, drar sig undan vidare ansvar är inte värdigt.

Nu måste vi bygga ett gemensamt och rättvist flyktingmottagande som öppnar Europa för dem som i dag som behöver skydd.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.

Daniel Swedin