ÅSIKT

Dags att LO säger ifrån

Den grupp som räknas som fattiga har ökat stort

Karl-Petter Thorwaldsson.
Foto: MAGNUS SANDBERG
Karl-Petter Thorwaldsson.
LEDARE

18 JUNI 2016. LO-kongressen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I går öppnade Karl-Petter Thorwaldsson LO:s 28:e kongress.

Inför kongressen har LO-­ekonomen Anna Almqvist i en rapport visat hur inkomst­skillnaderna och förmögenhetsskillnaderna ökat i Sverige under tre decennier. Det beror delvis på att de allra rikaste har dragit ifrån – skillnaden mellan maktelitens löner och vanliga arbetare har aldrig varit större – men också på att skillnaderna mellan låg- och medelinkomsttagare ökat.

Dessutom har den grupp som räknas som fattiga ökat stort. År 1990 – innan krisen slog till – räknades sju av hundra svens­kar som fattiga. Om bara ett par år kan det röra sig om så många som 19 av hundra som är fattiga.

Hur blev det så här?

Under några decennier har vi, å ena sidan, fått slopade ­gåvo- och arvsskatter, sänkt ­bolagsskatt och avskaffad fastig­hetsskatt. Å andra sidan har vi fått sänkt arbetslöshets­försäkring, sänkt sjukförsäkring, sänkt föräldraförsäkring och försämrade pensioner. Skatte- och fördelningssystem utjämnar inte längre skillnader.

Otrygga jobb ökar

LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson har lovat att ­organisationen om fyra år ska ha en plan färdig för hur vägen till jämlikhet ska se ut. Det är bra, när Sverige inte längre är världens mest jämlika land måste någon kräva politiska välfärdsreformer.

Den rösten kan LO vara.

Samtidigt visar siffror från Statistiska centralbyrån, SCB, att nästan 17 procent av de som är anställda i Sverige har en tidsbegränsad anställning. Det är 694 000 personer som är ­antingen vikarier, timanställda eller behovsanställda. Kvinnor, arbetare och unga är överrepresenterade, men de otrygga j­obben ökar överallt.

Saknar fasta jobb

På svensk arbetsmarknad pågår just nu ett systemskifte där uppfattningen kring vad det innebär att ha ett arbete förändras i grunden. Hela branscher

– inte sällan i arbetaryrken där många kvinnor jobbar – bärs i dag upp av personal som ­saknar fasta jobb.

Saknar man ett fast arbete ­tjänar man i regel sämre. Man har svårt att få hyreskontrakt och svårt att ta lån. Att ta semester blir svårt. Att sakna en fast inkomst påverkar ens pension. Det påverkar ens föräldra­penning. Och det påverkar ens a-kassa.

Klyftorna ökar mellan fattig och rik, men även arbetsmarknaden rivs sönder av ojämlikheten. Det är också strunt.

LO måste vara rösten som ­säger det.