ÅSIKT

När det är älgjakt får EU vara med

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Säg dansband, hembränt och varg så vet alla vilket län det gäller, sa en kvinnlig kommunpolitiker från Eda.

Hon glömde älgjakten.

”Älgjakten den här veckan gör att vi inte kan röra oss fritt i skogen” står det på ett papper man får vid incheckningen på hälsohotellet i Värmlandsskogen.

På den vanliga motionsrundan i tallskogen blir jag inte beskjuten. Däremot höll vi på att köra över en älgjägare med bilen. Han kom gående rakt ut på vägen, blicken fäst mot skogsbrynet, geväret till hands.

Som i vilda västern.

När jag går in på supermarketen i Ekshärad är det fullt med tyska jägare med röda band om hatten. De köper av expediter som kan svara på tyska.

Andra jägare kommer från Danmark, Holland, ända från brittiska öarna.

Nu passar det att göra affärer med de där EU-människorna. När det var folkomröstning sa värmlänningarna naturligtvis nej till dem.

Lokaltidningarna är fulla med jakthistorier.

Insändare påstår att syn- och hörselsvaga åldringar har älgstudsaren kvar i garderoben. Ingen vågar ta den ifrån dem. Allt kan hända.

Den bästa nyheten handlar om ett jaktlag i Filipstadstrakten som fortsatte av bara farten och grep en tjuv som brutit sig in i deras bil.

Varför har vi inte älgjakt i Stockholm!

Till sist ser jag i tidningen att världens störste nu levande värmlänning också är här just nu. Ska Sven-Göran Eriksson också skjuta djur? Men han ska bara dela ut pris till någon i näringslivet.

I tv har Värmlandsnytt skickat ut ett team som kväll efter kväll rapporterar från ett jaktlag.

I slutet av sändningen, i förbigående, kommer nyheten att Värmland har flest tonårsaborter i landet.

Passerar Ransäter. Tage Erlanders vagga och sista viloplats.

I den just utkomna delen av hans fantastiska dagböcker – från året 1953 – skriver han ständigt om hur sjuk han kände sig och färdig att kasta in handduken. Då hade karln sexton år kvar som statsminister!

En annan sak slår en bland dagboksanteckningarna: Erlander – ur-värmlänningen – tyckte att värmlänningarna var sämst i landet på att tala. ”Långpratighet”, skriver han efter en distriktskongress i Karlstad. ”Värmlänningarna talar inte så väl som man lärt sig på många andra platser i vårt parti.”

När jag många år senare själv besökte en värmländsk distriktskongress tyckte jag de var tysta och spaka. Det kan ha berott på ordföranden som ledde förhandlingarna stenhårt.

Det var en ung lovande kvinna som hette Margot Wallström.

Medan jag väntar på Stockholmståget går jag in på Karlstads stadsbibliotek. En bibliotekarie visar till rätta som om han hade all tid i världen. Överallt kan man slå sig ner i sköna välbelysta läshörnor. Och gratis toalett!

När jag åker i Sverige samlar jag på bibliotek. Som andra på märkliga utsikter. Hittills på min topplista ligger Sundsvall, Växjö, Orminge och så nu Karlstad.

Lilla Ekshärad är heller inte dåligt. Där står rader med nyutkomna böcker som man sällan får se på Stockholms stadsbibliotek.

– Vi har klarat oss bra trots spartiderna, säger bibliotekarien som driver denna filial inom Hagfors kommun, sannerligen inte en av landets rikaste.

De har naturligtvis fått skatteutjämning från oss i Stockholmsregionen. (Värmland är på åttonde plats bland mottagarlänen.) Kunde de kanske skicka oss några biblioteksböcker som tack?

Sen får det vara slut med frikostigheten från Stockholm. Ni skulle bara se kön till influensavaccineringen på vår vårdcentral.