ÅSIKT

Motsättningarna ökar med religiösa friskolor

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Inom kort kommer de borgerliga partierna med hjälp av miljöpartiet att driva igenom så kallad etableringsfrihet i förskolan. Det innebär att kommunerna inte kan säga nej till religiösa förskolor.

Att sortera barn efter religionstillhörighet i så tidig ålder kan inte leda till annat än motsättningar i vårt samhälle. Bråket kring Muhammedkarikatyrerna visade hur lätt extremister kan spela på våra känslor och öka spänningarna mellan kristna och muslimer. För att extremisterna inte ska få forma vår syn på varandra så måste samhället göra allt för att vi ska mötas.

De bästa mötesplatserna är förskolor och skolor. Det som har förvånat mig är att det överhuvudtaget inte förs en öppen debatt om en så viktig fråga som berör så många medborgare. Det enda jag hittills har läst är en artikel i Göteborgs-Posten den 4 april av bland andra skolpolitikern Mikael Damberg (s).

”I ett demokratiskt samhälle kan vuxna människor fritt välja att tillhöra fundamentalistiska grupper. Men oavsett vad ett barn har för föräldrar så borde det vara samhällets uppgift att lära barnet respektera människor av olika trosriktningar”, skriver Damberg.

”I synnerhet barn till kristna eller muslimska fanatiker behöver lära sig att det finns andra värderingar i samhället. Ett skolsystem där muslimska och kristna barn går i samma skolor kan bidra till ökad förståelse mellan människor med olika religiös bakgrund”, fortsätter han.

Jag delar Mikael Dambergs uppfattning om att det är samhällets uppgift att lära barnen respektera människor med olika trosuppfattning.

Det var nog också skälet till att några folkpartister med Jan Björklund i spetsen i höstas krävde ett tillfälligt stopp för nya religiösa friskolor i avvaktan på ny lagstiftning. De menade att reglerna för att få starta skolor på konfessionell eller politisk grund måste bli striktare och att kontrollen av skolorna måste skärpas.

När den borgerliga alliansen presenterade sitt skolpolitiska program kunde man se att allianspartierna inte är eniga i sin syn på religiösa friskolor. I programmet kan man också läsa att folkpartiet tyvärr ger efter för kristdemokraternas ståndpunkt i denna fråga.

Internationella konventioner gör det omöjligt för Sverige att förbjuda religiösa skolor, men inget tvingar staten eller kommunerna att finansiera dem med skattemedel.

I Norge är det också tillåtet med religiösa förskolor men de får inte statliga medel.

Det var den borgerliga regeringen 1991–1994 som gjorde det möjligt för religiösa samfund att starta friskolor. Tyvärr var den socialdemokratiska regeringen sedan för feg för att stoppa finansieringen av dessa skolor när den återtog makten 1994.

Antalet religiösa friskolor växer för varje dag som går och elevantalet har ökat med 138 procent sedan skolpengen infördes.

I en sekulär stat måste en tydlig gräns dras mellan religionsutövning och undervisning i skolorna. Det är hög tid att kritiskt diskutera de religiösa skolorna.

Emine Onatli