ÅSIKT

Turkiet har lång väg kvar till EU

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Under kravallerna i turkiska Kurdistan nyligen mördades 35 människor varav tre småbarn. Regeringen i Ankara anklagar det förbjudna kurdiska partiet PKK för att ligga bakom våldsutbrotten.

Kravallerna startade efter en begravning av 14 gerillamän som dödades i stridigheter med turkiska säkerhetsstyrkor, men var troligen inte PKK-styrda. Missnöjet med regeringens behandling av det kurdiska folket är numera så stort, att det bara behövs en liten gnista för att starta ett upplopp.

För några månader sedan greps två personer på bar gärning när de försökte kasta bomber i en bokhandel i staden Semdinli. De överlämnades till den turkiska polisen, men släpptes när det visade sig att de var officerare och överbefälhavaren meddelat poliserna att han kände till grabbarna och att de var justa.

Händelsen som gav upphov till starka protester i Semdinli fick stor uppmärksamhet i hela landet. En åklagare i staden Van begärde att officerarna skulle häktas och startade en förundersökning. Han kom fram till att det finns en grupp inom militären som inte vill ha lugn och ro i landet och därför försöker ställa till politiskt kaos.

De militära ledarna är rasande och har tvingat justitieministern att tillsätta en kommission för att vidta disciplinära åtgärder mot åklagaren.

Fallet har väckt ilska hos den kurdiska befolkningen, som ännu en gång ser att Turkiets eftergifter inför de krav EU ställer inför medlemskapet endast är skenbara. Kurderna har redan kunnat konstatera att Turkiet slår sig för bröstet för att det kurdiska språket inte är förbjudet, undervisning på kurdiska tillåts och televisionen sänder program på kurdiska.

Den bittra sanningen är dock att undervisning på kurdiska inte är tillåten i de statliga skolorna. Det enda kurderna kan göra är att starta privata skolor som får undervisa på kurdiska efter ordinarie skoltid. Den statliga televisionen sänder program på kurdiska men endast en timme i veckan.

Fram till för några år sedan var kurdernas situation i Turkiet fasansfull. Vem som helst kunde drabbas av polisens och militärens övervåld eftersom enbart att tala kurdiska betraktades som förbjuden politisk verksamhet.

Under kriget 1984-1999 mellan PKK och den turkiska staten dödades 30?000 kurder och fyra miljoner tvingades lämna sina hem. Byarna förstördes och befolkningen drevs på flykt.

De stora städerna Diyarbakir och Batman fylldes med tusentals människor som dittills bara hade ägnat sig åt jordbruk. Arbetslösheten i Diyarbakir och Batman är upp till 60 procent. Människor lever i fattigdom och misär. Föräldralösa barn driver omkring och tigger på gatorna.

Ur desperationen har kriminella nätverk skapats. Dessa drar sig inte ens för att döda för en bit mat. Regeringen tar inte något som helst ansvar för att hjälpa till att få fart på ekonomin i de kurdiska områdena.

EU har startat medlemskapsförhandlingar med Turkiet med motiveringen att Turkiet har gjort många framsteg när det gäller frågan om mänskliga rättigheter i allmänhet och kurdernas i synnerhet.

Turkiet har lång väg att gå innan de krav som gäller för EU-medlemskap är uppfyllda.

Emine Onatli