ÅSIKT

Tid att hyfsa det politiska språket

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Nu börjar den amerikanska presidentvalskampanjen.

Bilderna på den berusade Bristol Palin ligger ute på nätet och vi vet inte vad vi ska tro.

I förra veckan avslöjades flickans graviditet av bloggvärlden. Nu är det tonårsfyllan som åker runt.

Hon är bara 17 år och egentligen är bloggarna bara ute efter hennes mamma, republikanernas vicepresidentkandidat Sarah Palin.

På en annan blogg hittar jag bilder på Bristol som leker med vapen, en liten flicka med rufsigt hår och ett stort gevär. Det spelar ingen roll om det verkligen är Bristol som står där och siktar. Bilden sitter, ryktet går och det är mums för mammas motståndare.

Med internet har det politiska språket förändrats. Nu utnyttjar man till och med barn-en för att bevisa att föräldrarna är dåliga människor.

Även Barack Obama har fått sina bloggsidor, han dricker alkohol, han är muslim. Hillary Clinton avskedade den kampanjmedarbetare som vidarebefordrade det falska ryktet om att Obama skulle vara icke-kristen. Det var ett kedje-e-mejl, sådana är vanliga i de amerikanska kampanjerna.

Vilka var det egentligen som spred ryktena om Lars Danielsson över webben?

Och vems intressen gick han, som hängav sig åt rena lögner om Kristina Axén Olin:

”Hennes knark, förutom alkoholen, kanske består av Valium och roppar från partiläkaren eller den personliga husdoktorn, kanske några kartor extra under bordet ’för att orka med’.”

Åh, det är så lätt att vara elak när de fyndiga fingrarna far över tangentbordet. Men vad i hela världen är det för påståenden?

När jag googlar ”Jag hatar Reinfeldt” får jag över 30?000 träffar. Människor är idioter, inte ens vi på ledarsidan slipper undan, jag är en liten häxa, medan Åsa här bredvid får läsa att hon är en bimbo...

Det är nästan så att man förstår den estniska europaparlamentarikern Marianne Mikko (s) när hon vill begränsa bloggvärlden.

Men det är klart att vi inte ska begränsa det fria ordet. Det är skvallerspridarna som måste besinna sig och förstå att de frestar på yttrandefriheten. Det är den vi ska värna så att bloggare i Kina, Burma och Vitryssland kan fortsätta sin politiska kamp för demokrati.

All utveckling är plågsam, internet beskylls för all möjlig ondska. Men det är männen och kvinnorna vid tangentborden som är ondsinta när de sprider rykten som inte är sanna. Eller när de inte drar sig för att lägga ut bilder på en berusad tonåring för att sätta dit hennes mamma.

Vi som lever i demokratiska länder är fria att diskutera det politiska språket. Vi kanske kan hyfsa det för att inte riskera det politiska innehållet?