ÅSIKT

Hur mycket makt får Malmström?

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Sverige får en icke-moderat kommissionär, en kvinna som alla kan gilla.

Cecilia Malmström har gjort sig känd för två egenskaper. Hon är ruggigt kompetent och riktigt trevlig. Hon har bott över halva Europa, ­talar sex språk och dessutom har hon doktorerat på europeiska regioner.

Det hade varit svårt för Fredrik Reinfeldt att inte välja henne.

Att hon är folkpartist och inte moderat är säkert en fördel för Reinfeldt i dessa dagar när han anklagas för att kväva ihjäl sina mindre allianspartier. I går bjöd han till och gav Folkpartiet en av Europas finaste poster.

Med utnämningen drog han också uppmärksamheten från ett annat alliansparti i svårigheter. I går eftermiddag tog Vattenfalls-drevet en paus och Maud Olofsson fick en välbehövlig vila.

På presskonferensen upprepade Fredrik Reinfeldt dessutom att han informerat oppositionen och den hade inget att invända mot trevliga Cecilia Malmström.

Under sina år som EU-minister har hon inte behövt stöta sig med någon egentligen. Hon föddes under det politiskt heta 1968, men som politiker blev hon mer av det svala och akademiska slaget.

I den svenska regeringen har hon haft samma lite undanskymda och otacksamma roll som Margot Wallström haft i kommissionen. De har åkt runt och propagerat för EU.

Frågan är nu hur mycket makt Cecilia Malmström kommer att få i framtiden och hur hon kommer att hantera den?

Helst lagstiftande frågor, sa Fredrik Reinfeldt som i samtal med Barrosso ­efterlyst en tung portfölj med svensk profil. Själv har Cecilia Malmström erfarenhet av utrikespolitik och utvidgning. Hennes avhandling avslöjar att hon gillar regioner mer än länder, hon är en sann federalist som tror på gemensamma spelregler för hela Europa.

Är hon då verkligen rätt person att försvara och förklara den svenska arbetsmarknadsmodellen i Europa? Eller Sveriges rätt att gå före i miljöfrågor?

Ett är i varje fall säkert, hon kommer förlora i sin stora hjärtefråga. I flera år har hon försökt stoppa den ständiga flytten av över 3 000 politiker och anställda mellan Bryssel och Strasbourg. Men det kommer den franske kommissionären aldrig att gå med på.