ÅSIKT

I dag Valborgsfylla i morgon solidaritet

LEDARE

30 APRIL 2015. FNL

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I dag är det exakt 40 år sedan. Det var en ovanligt varm Valborgsmässoafton det året. Medan folk vandrade till eldarna fick landets vänsterpolitiker stanna hemma för att i sista stund skriva om förstamajtalen.

Tidigare på dagen hade FNL tågat in i Saigon, det var fred i Vietnam och ett 18-årigt krig var över. Dagen efter stod Olof Palme på Götaplatsen i Göteborg: ”I dag är äntligen kriget slut.”

Första maj 1975 började jag också min anställning på Norrtelje Tidning. Jag minns mina träskor, de utsvängda jeansen och att jag åt glass medan jag väntade på Socialdemokraternas talare Eric Holmqvist. Han var försvarsminister och värsta gamla gråsossen, men han började sitt tal med orden: ”I dag hyllar vi det fria Vietnam.”

Där möttes vi över generationsgränserna och så kom det sig att min första mening som fast anställd journalist blev just den. I dag hyllar vi det fria Vietnam.

Tänk att det gått 40 år. Tiderna har förändrats. På 70-talet kunde förstamaj samla 50 000 människor på Norra Bantorget i Stockholm. I dag kommer kanske en tiondel. Behovet av att visa solidaritet finns säkert kvar, men uttrycken är annorlunda. De yngre stannar hemma och lajkar medan gänget på Norra Bantorget blir allt skröpligare.

Kontakten mellan generationer är sedan länge bruten och den brytningen sammanföll med Vietnamkriget. Svenska ungdomar fick högre utbildning, kvinno­frigörelse och televisionen som tog hem bilder om krigets grymhet. De unga bröt med den auktoritära föräldragenerationen och tog avstånd från det gamla drömlandet USA.

Motståndet mot USA:s krig i Vietnam samlade den svenska ungdomen som stöttade gerillarörelsen FNL – Front national de libération du Viêt-nam du Sud. Ingen hade någon aning om vad det stod för, men FNL blev ett begrepp och rörelsen samlade en hel generation. I början var det dock motigt.

FNL-rörelsen anklagades av både partier och polis för att vara ”kommunister, ­odemokratiska överklass-slynglar och knarkare”, minns Åke Kilander i sin bok ”Vietnam var nära”.

Kjell Östberg berättar i sin bok ”När vinden vände” att Olof Palme kom från försvarsstabens underrättelseavdelning. När USA krävde kontroll över svenska säkerhetsrisker (läs kommunister) inrättades IB som i nära samarbete med Socialdemokraterna kartlade och registrerade alla dessa misstänkta ungdomar.

Men revolter växer i motstånd. Krigsutvecklingen i Vietnam bidrog givetvis också till att FNL-rörelsen etablerade sig och efter julbombningarna av Hanoi 1972 var det Olof Palme som kallade dem för illdåd och jämförde dem med Guernica, Oradour, Babij Jar, Katy, Lidice, Sharpeville och Treblinka.

Det var ett lysande jultal som har gått till historien.

Men 70-talet var uppbrottens årtionde. De unga vände Palme ryggen när de engagerade sig i FNL, i Grupp 8 och i den framväxande miljörörelsen. De drev politikerna framför sig och fick igenom många krav. Socialdemokraterna svarade med stora reformpaket, daghem och föräldraförsäkring, men de lyckades aldrig vända opinionen. Året efter freden i Vietnam förlorade Socialdemokraterna makten och än i dag står Stefan Löfven där och stampar.

I morgon står han på scenen i Sundsvall, sannolikt inför en åldrande publik. Ingen begär att ungdomen ska ansluta sig till PRO, men de saknas i partipolitiken. Stefan Löfven behöver motståndet och den politiska revolten för att balansera upp en annars ganska kameral politik.

I kväll blir det väl Valborgsfestande, men i morgon önskar jag mig solidaritet. Inte med makten utan med alla dem som behöver arbetarrörelsens stöd. Flyktingar, äldre, arbetslösa, sjuka, fattiga – ställ krav på partiledaren och driv politiken framåt. Den saknar den nerv som bara starka ungdomsrörelser kan bidra med. 

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.