Krönika

Eva Franchell

ÅSIKT

4-åriga Selma är inte bidragsfuskare

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Selma Lundmark är en söt liten flicka med en svår funktionsnedsättning. Hon är född med lissencefali, en ovanlig hjärnsjukdom som innebär att hon inte kan prata, inte kan äta och att hon aldrig kommer lära sig att gå.

Hon är den samhället borde värna allra mest, ändå förlorar hon snart sin assistanshjälp.

Beskedet kom som en chock för hennes föräldrar. Pappa Jonas berättar att de egentligen ansökte om mer avlastning. I dag har Selma assistans på dagarna, men hon sondmatas även på natten, hon har svårt att svälja, får vätska i lungorna och hennes epilepsi kan framkalla anfall som kräver snabb medicinering.

Ständig oro

Efter fyra års vakande behövde Selmas föräldrar avlösning för att orka arbeta på dagarna. I Sverige förutsätts ju alla vuxna ha ett arbete, även funkisföräldrar, som Jonas kallar dem. Föräldrar till barn med funktionsnedsättningar.

Det är ett väldigt speciellt föräldraskap Jonas beskriver. Det är dygnet runt, oron går aldrig över. Han och Selmas mamma Mia hoppades på nattassistansen men i stället kom det chockartade brevet från Försäkringskassan.

I vår kommer Selma att förlora all assistans. Hon är bara fyra år, hon vet inte ens vad fuska är, ändå drabbas hon av regeringens kampanj mot assistansfusket.  Det är nämligen så statsminister Stefan Löfven och barnminister Åsa Regnér väljer att uttrycka sig när de vill spara på assistansersättningen.

Inga drömmar

Jonas vet inte hur familjen ska klara det.

– Ingen aning. Jag har funderat på att hyra ut Selmas rum och minska alla utgifter för att själv kunna betala för assistansen, men ..., säger han och rycker på axlarna.

Han har inga egna drömmar, försöker klara en dag i taget, men oroar sig för sitt barns framtid.

Selma sitter i hans knä. Det är snart läggdags, sondmatningen är klar och tillsammans med assistenten Alexandra ger han andningsmedicinerna som ska hjälpa Selma genom natten. På tv:n sjunger Babblarna, hon älskar programmet så intensivt att det ibland utlöser krampanfall. Hon måste hållas under extra uppsikt.

Har inget språk

Försäkringskassan anser att Selma inte behöver hjälp med vardagliga ting som att stänga av tv:n. Hon kommer inte att få hjälp med sondmatningen. En bra dag kan Selma lyfta huvudet i högst någon minut, men Försäkringskassan skriver uttryckligen att hon inte heller behöver hjälp med att förflytta sig.

Selma har inget språk, men den som känner henne väl förstår hennes känslolägen. Ändå skriver Försäkringskassan att hon inte har behov av fasta assistenter. Nej snart får hon ingen hjälp alls, för regeringen har beordrat Försäkringskassan att spara på assistansersättningen.

Lyder order

I regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan står det i första meningen, första stycket att kassan ska "bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen". Regeringen har dessutom tillsatt en hel utredning som ska minska på assistanshjälpen.

När Selma nekas assistans lyder Försäkringskassan bara order.  Det är regeringen som vill spara på de funktionshindrade barnen för att hellre satsa pengarna på RUT-tjänster åt förmöget folk som inte har några barn alls.

Det är sant att assistanskostnaderna har ökat kraftigt, delvis beror det på att fler grupper - äldre och psykiskt funktionsnedsatta - numera har rätt till assistans. Dessutom ökar befolkningen. Det är begripligt att både regeringen och Försäkringskassan vill hålla koll på utgifterna, men de kunde ha tagit en ärlig diskussion om vem som ska hjälpa Selma i framtiden.

Bakom fusket

I stället har de gömt sig bakom fusket. Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler skräder inte orden på DN Debatt: "Manipulationer och brottsligheten tyder på stora problem i försäkringens konstruktion". Ansvariga ministern Åsa Regnér pratar om "fusket", finansminister Magdalena Andersson säger att assistansersättningen måste ner och i förra årets regeringsförklaring sa Stefan Löfven att han ville komma till rätta med "missbruket kring personlig assistans".

Tillsammans har de effektivt satt bilden av ett utbrett fuskande.

Så låt oss titta på siffrorna. I Sverige får cirka 16 000 personer assistanshjälp av hundratals företag och brukarkollektiv. En kontroll i Försäkringskassans officiella statistik visar att det utbredda fusket i fjol ledde till 38 polisanmälningar och två fällande domar. Året innan handlade det om 108 polisanmälningar och 18 fällande domar.

Råttan i pizzan

Fusket begås alltså av någon promille. Det är försumbart och därmed är det faktiskt upprörande att statsministern står i riksdagen och utmålar Sveriges assistansberoende som missbrukare av systemet.

En regering kan visa handlingskraft utan att utnyttja de allra svagaste. Det går att spara pengar utan att ta från dem som inte kan försvara sig. Assistansfusket är som råttan i pizzan, en historia som vuxit och spritt sig utom all kontroll och sannolikt ångrar Åsa Regnér det höga tonläget. I vilket fall skickar hon just nu runt en text där hon visar förståelse för bland annat Selmas situation. Hon menar att lagen måste ses över och så kan det vara, men inte hjälper det Selma just nu.

För femtio år sedan hade hon placerats på institution, nu förlorar hon rätten till hjälp i hemmet. Hon är ingen fuskare, ändå väljer även dagens regering att begränsa hennes frihet.

Det är en politik som faktiskt inte går att försvara.