Tyrannen i Teheran och hans vackra fru

I kväll har filmen om Farah Diba premiär.

En gång fyllde hon veckotidningar över hela världen. Farah Diba var överklassflickan som gifte sig med shahen av Iran. Bröllopet i december 1959 blev en ofattbar orgie i tyll, guld och ädla stenar.

Världen höll sedan andan i tio månader innan Farah Diba kunde visa att hon höll måttet.

Hon födde en son. En arvvinge till påfågelstronen.

Farah Diba blev en av 60-talets verkliga stilikoner. Om Jackie Kennedy var less så var Farah Diba more, om ni förstår vad jag menar. Det var tiaror med rubiner och diamanter på den eviga Farah Diba-frisyren. Vem gjorde inte valhänta försök att kopiera den svinryggen?

Det var Farah ­Diba som satte den internationella bilden av det nya Iran –modernt, sekulariserat och dressat i Dior eller Givenchy. Vid hennes sida fanns shahen Mohammad Riza Pahlavi. Teherans tyrann gled runt med sin vackra fru på de internationella jetset-festerna.

Hemma i Iran byggde han upp en stark armé för att försvara sitt eget välstånd och landets västorientering. Han slog ner oppositionen med våld och tvingades till slut fly landet. Han drevs bort av en bred folklig revolution från vänster till höger. Det var 1979, för exakt 30 år sedan.

Ett år senare var shahen död och änkan Farah Diba bosatte sig i Paris.

Ayatollan Khomeini tog makten i Iran.

Premiärfilmen heter ”Drottningen och jag” och den har gjorts av Nahid Persson. För 30 år ­sedan deltog hon i den revolution som störtade shahen av Iran. Nu har hon gjort en dokumentär om hans änka Farah Diba.

I filmen är hon fortfarande lika vacker. Med samma eleganta frisyr. I sin exil drömmer hon numera om ett demokratiskt Iran med en shah utan makt, ungefär som den svenska kungen.

Men i Iran pågår just nu firandet av den islamiska revolutionen. Presidenten Mahmoud

Ahmadinejad talar om en upprustning som i dag handlar om kärnteknik, satelliter och missilprogram. Presidenten är starkt konservativ och styrd av Irans verkliga makthavare ayatolla Khamenei och det religiösa Väktarnas råd.

Rädslan för iranska kärnvapen lamslår hela Mellanöstern.

USA:s nyinstallerade president Barack Obama har redan sträckt ut handen mot Iran. Till sommaren kan den mer

reformvänlige Muhammad Khatami vinna presidentvalet.Men ayatollans yttersta makt kommer att bestå.

Det är rädslan för en kärnvapenupprustning som gör att Obama väljer att prioritera medling

i Mellanöstern. Just nu gäller oron Iran, nyligen gällde den Irak. Båda är länder som säger att de satsar på kärnkraft, trots att alla vet att samma teknik kan användas för att framställa kärnvapen. Det är upp till varje land att utvinna plutonium ur det uttjänta kärnbränslet.

Civil kärnkraft kan alltså bli en täckmantel för länder som vill utveckla kärnvapen.

I veckan har jag fått mejl från män som hävdar att man inte ska använda känsloargument i kärnkraftsdebatten. De har fel.

Det är rädslan för en farlig teknik som är det främsta argumentet mot kärnkraft.