ÅSIKT

Den som skriker PK först förlorar

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Suck. Där kom det igen, ­uttrycket ”politiskt korrekt” som skällsord. Nu var det den uppburne sportjournalisten Arne Hegerfors som gapade PK om tiderna vi lever i när kollegan Bosse Hanssons ”svarting”-uttalande skulle försvaras.

PK är ett mycket underligt och komplext begrepp. Det kan be­tyda vad som helst och således ­ingenting. Det som är PK för en person är icke-PK för andra.

Sedan 60-talet är det oftast ­högern som använt PK som svordom över en rättrådig ­vänster (även om delar av ­vänstern använt uttrycket självuppfordrande), och i takt med att högern anammat vänsterns åsikter i basala jämlikhetsfrågor har användningen av begreppet som nedsättande förskjutits ännu mer åt höger.

PK har bisarrt nog främst börjat betyda att man är ickerasist.

Mestadels marginaliserade personer, eller partier som ­fiskar i grumliga vatten för att nå dessa margina­liserade personer, använder PK som ett invektiv mot någon som är för självklara PK-åsikter som, säg, homosexuellas lika rättigheter, jämställdhet mellan ­könen eller antirasism.

De flesta etablerade personer är i grundläggande frågor PK, från den mest radikale ny­liberal till den mest hård­före vänsterist. Det är en klass- och bildnings­fråga, vilket innebär ett tydligt och otäckt ”vi här nere mot dem där uppe”. De marginaliserade som

i vanmakt ­skriker PK måste få tillgång till ett rättvisare samhälle. Det kommer att ske när ­par­tier som arbetar mot och ­inte för klasskillnader får ­makten.

Under tiden slungas uttrycket PK omkring i debatter och allt blir en salig röra.

Är serieskaparen Stina ­Wirsén PK när hon ritar olik­färgade barn – eller är kritikerna av black­face-avbildningen i ”Lilla hjärtat” PK? Jag vet inte. Vet du?

Och är den som vill stoppa ett Tintin-album eller censurera Pippi Långstrumps pappa PK – eller är det PK att vilja hålla ­litteraturhistorien tillgänglig, som de flesta kulturmarxister vill och som därmed enas med högerextremister som anser att det är sjukt PK att inte få säga neger … puh. Rörigt.

Och ännu rörigare blir det om man betänker att en vanlig ­högerextremist är jävligt PK i Adolf Hitlers ögon.

Jag drar upp Hitler för att ­exemplifiera ”Godwins lag”

– att den som först nämner Hitler i en diskussion förlorar den.

Samma sak gäller den som skriker PK. Det är en lika banal klyscha. Dessutom är motsatsen … ja Arne Hegerfors, vad skulle det underbara ”icke-PK” vara med ett samhälle som ­accepterar att en person kränks med tillmälet svarting? Vad är vinsten? Vad får du för pris?

Men grattis, Arne, du är inte PK. Det är alla vi andra, vi töntar som försöker följa samhällets moderna normer och som till skillnad från Bosse Hansson ber om ursäkt när vi klampar snett, för det gör vi ju ­ibland.

Det finns ingen anledning att tveka om de grundläggande värdena i att ­vara politiskt korrekt.

I say it loud – I’m PK and I’m proud.