ÅSIKT

Sportföräldrar slavar åt giriga Vasaloppet

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det är inte klokt egentligen men även gamla fina Vasa­loppet drivs numer som ett råbarkat kommersiellt företag. För vinsten står trötta föräldrar med pigga barn.

3 000 funktionärer sliter gratis den här veckan för att det ständigt växande Vasaloppet, som omsatte 120 miljoner kronor förra året, ska toppa vinsten på 18 miljoner kronor.

Fast gratis är fel ord. Tid är pengar. Föräldrarna betalar också genom att ta ut semester eller ­ledighet utan lön för att kunna sköta sina tvångskommenderingar, berättade ”P1 Morgon” i ett tragikomiskt ­reportage från Mora i veckan.

Reportaget gav en luguber bild av hur det ser ut bakom de gulliga folkdräkterna i fäders spår för framtids segrar. Många tycker att folkfesten är helmysig, medan livspusslande föräldrar känner sig indragna i en sekt med rimfrost i skägget, ett ”Sopranos” i rödvita toppluvor.

Bara en kritisk person vågade framträda med namn i P1:s ­reportage. En person! Fatta stämningen i Mora. Alla andra var som skrämda av en käck ­Dalahästmaffia byggd på social press, bygdens stolthet, barnens väl och Vasaloppets ekonomiska tentakler.

En företagare var rädd att förl­ora affärer genom att prata om problemen, en annan person vågade ­inte träda fram eftersom chefen sitter i Vasaloppets ledning.

– Allt fler föräldrar uppmanar sina barn att inte börja med föreningsliv eftersom man inte har tid ­eller råd att engagera sig i Vasaloppet, vittnade en Morabo, vilket ju innebär ett direkt barn­hälsoproblem.

– Vasaloppet ska bara ha och ha, ­ansåg en ­annan förälder.

De som mår dåligt får höra att de gnäller, ”tänk på hur viktigt det här är för bygden”, ”kom ihåg vad du får tillbaka av barnens förening”.

Privilegierade människors vanliga brist på empati och förakt för svaghet. Det är väl bara att tvinga barnen att sluta idrotta?

Susanne Berg, den ickeanonyma, förklarade vid en vätske­station i Hökberg sarkastiskt att hon stod där som ”frivillig”:

– Ja, det är ju egentligen inte frivilligt. Det är något vi är ålagda att göra bara.

Hon har två barn i olika föreningar så hon måste dela ut blåbärsoppa i fyra–fem dagar. Hon fick inte välja när hon skulle jobba. För varje timme får föreningarna 60 kronor från Vasaloppet, Susanne Berg får inget. Det var med ”blandade känslor” hon stod där.

Vasaloppets vd Anders Gylling försvarar sitt företag med att vinsten på hela 15 procent av omsättningen går tillbaka till idrotts­rörelsen, alltså ägarna IFK Mora (77 procent) och Sälens IF ­ (23 procent).

Gylling hade inga planer på att ­ersätta de ”frivilliga” eller anställa fler, alla är ju redan vinnare!

Så här är det nu. Vi har accepterat det. Varje del av samhället, även den förment goda idrotts­rörelsen, bygger på att vinst ska maximeras, inte bara vara tillräcklig. Och även inom idrott­ens folkrörelser hamnar de stora pengarna i toppen – och människor i botten som klagar på dåliga ­villkor ­anses gnälliga, ­illojala, ­dåliga.

I morgon hejar jag inte främst på skid­åkarna, jag hejar på de verkliga hjältarna som betalar till vinstmaskinen Vasaloppet för att ­sleva upp blåbärssoppa.