ÅSIKT

Populistiska politiker profiterar på de svaga

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Sverigedemokraterna är inte ensamma om att profitera på okunskap och känslor. Populism är vanligt i de demokratiska partierna också.

I torsdags bestämde riks­dagen att tidelag ska förbjudas. En helt meningslös morallag ­eftersom djurplågeri redan är förbjudet. Ett förbud mot djursex må se ut som aktiv ­politik men är bara yta, reklambyråpolitik – kvasi­politik som stulit tid och fokus från verkliga djurskyddsfrågor, från viktiga lagar som borde skrivas för att värna djur i köttindustrin.

Det vet politikerna. Ändå har man ägnat tid åt lättsålt trams.

”Hårdare tag mot kriminella” är en populär slogan i valtider, trots att forskning vet att ­längre straff inte minskar brottslighet. Lagom straff ger bäst ­resultat. Det vet också ­politikerna. Ändå säger man det som folk vill höra.

■ ■ ■

Samma politiker säger också att man ska titta över samtyckes­lagstiftningen igen, trots att ­både S och M var överens med RFSU och andra remissinstanser som ansåg att det skulle missgynna våldtäktsoffer. Det har inte förändrats, politikerna vet vad de visste förra året. ­Ändå säger man det folk vill ­höra.

”Mindre skolklasser” är ett annat populärt krav som politiker sprider mot bättre vetande. För det låter bra, eller hur? Bondförnuftet säger att mindre klasser innebär att varje elev får mer uppmärksamhet av läraren. Men lite forskning stödjer den tesen – tvärtom. Elevers resultat blir bäst genom interaktion med ett lagom antal andra elever. Det vet politiker. Ändå säger man det folk vill höra.

Det finns en ­bisarr myt om att politiker ska lyssna på väljarna. Det ska de inte alls. Inte om väljarna inte vet vad de pratar om. Uppgiften är att upplysa väljaren, leda väljaren. Känslor, okunskap och ”sunt förnuft” ska inte tillåtas råda. Det kallas populism. Det är att ­svika medborgarna.

■ ■ ■

En otäck form av populism är hur arbetslösa systematiskt kränks genom att sättas i pseudo­verksamheter. Aktiveringstvång, kallas det. Man ska inte slå dank. Man ska ha det otrevligt medan man redan har det tufft. Och när a-kassan är slut tvingar socialkontoren människor att till exempel söka tio jobb för att få 1 900 kronor i socialbidrag.

Det låter kanske som ”hård kärlek”-bondförnuft men det är moralism. Riksdag och regerings utredningar vet att tvångsaktivering inte fungerar. Men för att inte framstå som bidrags­kramare förnedrar politiker människor som redan befinner sig på botten.

Det är inte bara skamligt, det är vidrigt. Populism är vidrigt. Inte främst för att populism drabbar sanningen, utan för att populism drabbar de mest utsatta i samhället. Djur, barn till kriminella, brottsoffer, ­svaga skolelever och arbets­lösa i exemplen ovan. Andra vanliga målgrupper för den otäcka kombinationen okunskap, folklig moralism och politikers populism är missbrukare, psykiskt sjuka och invandrare.

Den breda medel­klassen drabbas sällan. Den röstar glatt på populismen – i god tro dessutom. ­Utan kunskap återstår ju bara känslan, det osunda ­förnuftet.