ÅSIKT

Det var inte riktigt så här det skulle bli

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det var inte riktigt så här det skulle bli.

Jag går i ”en garanterat solidaritetsfri nymoderat öken”, som Kent sjunger om Stockholms blåa ­innerstad, och lyssnar på ­Kartellens album ”Underklass­musik” om segregering och klassklyftor – som borde vara valets viktigaste frågor.

Innerstaden, liksom alla andra gentrifierade fingetton i landet, har det jämförelsevis bra när den sliter på i kommersen för att få ihop livspussel, lån på svindyra trånga lägenheter och fredagsmys.

Därför röstade medelklassen fram skattesänkningar, sänkt ­a-kassa och försämrade trygghetssystem.

Man trodde sig vara immun mot andras problem men social och ekonomisk ojämlikhet ger även cyklister ont i magen, tids nog.

■ ■ ■

Stockholm är en segregerad stad, lika segregerad som Sverige. En familj i Huddinge har mer gemensamt med en familj i Umeå än med en familj på Öster­malm, samtidigt som det finns överklass både i Umeå och Huddinge. Segregering är en klassfråga och i dag lider landet av en hysterisk medelklassfixering som blivit värre för varje jobbskatteavdrag och för varje sänkt rikemansskatt.

Det var inte riktigt såhär det skulle bli.

■ ■ ■

Nödvändiga privatiseringar genomfördes på 80- och 90-­talet men sedan öppnades kranarna vidöppna och nu är uppdelningen mellan de som har och de som inte har större än ­någonsin även om de många har fått det bättre. Systemet finansieras av svaga grupper, av sjuka, av arbetslösa, av pensionärer och av orter där fritidsgården stängt och skolorna är långt ­under riks­snittet.

Detta pågår dagligen men ­rapporteras sällan. I Stockholm befinner sig en ­miljon människor i total lokal medieskugga.

”Ett buskage i Gävle tenderar ha bättre bevakning … än många av Stockholms förorter”, konstaterade Jenny Wennberg på ­Arbetarbladet i Gävle i veckan.

Inte undra på att min kompis i Borlänge – faktiskt endast halvt på skoj – anser att ”Stockholm är bara Stureplan, kungahuset, kändisvimmel och Fredrick Federley!” (Det stämmer i så motto att även Centern övergivit landsbygden för att vara med på den marknadsliberala festen på Stureplan.)

■ ■ ■

I Danderyd, i norr på röda ­tunnelbanelinjen, blir folk 83,7 år gamla. I Vårby gård 42 minuter söderut är medellivslängden 79,5 år. I Uppsala län blir folk 81,54 år, i Gävleborg 79,87. Livslängd är en klassfråga.

Och ­i hela Sverige tjänar den rikaste procenten en tiondel av alla pengar. Det är en återgång till år 1947, enligt Daniel Waldenström, professor i national­ekonomi.

Det var inte riktigt så här det skulle bli, att 380 000 arbets­lösa i bästa fall placeras i menings­lösa Fas 3-åtgärder medan medel­klassen jobbar övertid och köper gymkort. Gymkort!

■ ■ ■

Många är vi som tröttnat på att fjäskas för på bekostnad av ­andra – samtidigt som vi är ­rädda för att bli de andra. Usch. Detta land har blivit utformat för vinnare, adjö förlorare.

Det räcker med att bli sjuk eller arbetslös så är livet som medelklass över ­numer. Det innebär inte bara hej då till bilen och villan, det betyder också att ­både du och dina barn får sämre chanser ­i livet.

Mycket är vackert och bra, men det här blev inte riktigt det land vi ville ha.