Krönika

Fredrik Virtanen

ÅSIKT

Skavlan misslyckades med Jimmie Åkesson

Jimmie Åkesson träffar Skavlan.
Jimmie Åkesson träffar Skavlan.Foto: SVT
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Håller du med Björn Söder om att judar får bo i Sverige men att de inte är svenskar?

Varför anser du att muslimer är det största hotet mot Sverige sedan andra världs­kriget?

Vad gör du åt det organiserade hatet från den högerextrema sajten Avpixlat, som varumärkesskyddats hos Patent- och registreringsverket av SD:s riksdagsledamot Kent Ekeroth?

Är du överens med din vikarierande partiledare om att Zlatan, född i Malmö, inte är svensk på grund av kropps­språket?

Sådana enkla, raka frågor.

Lagom tuffa. Alltför tråkig stämning behöver det inte bli till chipsen.

Jag tyckte, till skillnad från många andra, att det var en utmärkt idé att SVT lät Jimmie Åkesson tala ut i mysteveprogrammet ”Skavlan” när han gjorde comeback i politiken. Pr och propaganda fungerar så. Politiker undviker pålästa politiska journalister och väljer hellre underhållningsprogram.

Men det behöver inte vara en nackdel, tvärtom, om program­ledaren gör ett gott hantverk. Det är ju många fler, tänkbart över två miljoner i går tack vare mediehajpen, som tittar på ”Skavlan” än på ”Agenda”. Dessutom en publik som inte är särskilt intresserad av politik och som kanske inte känner till att SD är sprunget ur naziströrelsen eller att partiet inte främst är ”främlingsfientligt” eller ”invandringskritiskt” utan rasistiskt efter­som det bara är vissa människor, med enligt SD opassande kulturell eller religiös bakgrund, som inte ska få komma hit och därmed i praktiken dödas av IS eller förtvina i läger långt, långt bort från röda stugor med svenska flaggor.

En insatt politisk journalist inför en insatt publik hoppar lätt över sådana självklarheter eftersom alla bara skulle gäspa. I folkliga ”Skavlan” finns helt andra möjligheter till breda frågor.

Nu blev det tyvärr inte så. Skavlan valde det trassliga – att dra upp uttalanden som ”judesvin”, ”parasiter” och ”kackerlackor” från SD-representanter vilket Åkesson enkelt kunde distansera sig ifrån. Han har ju inte sagt så.

”Tala med oss! Sluta kalla de som röstar på oss för rasister”, sa Åkesson martyriskt. Där snuddade han vid en filosofisk fråga, som Skavlan inte heller ställde:

Vad är man om man röstar på ett rasistiskt parti? Ett parti som inte anser att judar eller Zlatan är svenska, som anser att muslimer är det största hotet sedan Adolf Hitler och som sprider hat och hot mot minoriteter och journalister – från riksdagsgruppen. Vad är man om man då? Är man en glad demokrat? Är man en sann humanist? Vad är man?

I stället handlade det mesta om Åkessons utbrändhet och spelmissbruk. Det var sympatiskt, många delar samma erfarenheter. Han var gullig och skör. Intervjun avslutades med att Skavlan förhöll sig kritiskt till SD:s förljugna reklamfilm där invandring ställdes mot pensionärer. På ytan tuff journalistik men med enda resultat att reklamfilmen visades gratis för två miljoner människor. Det är omöjligt att komma åt undertext.

Så kan det gå. Det är svårt även för skjutjärnsjournalister att intervjua drillade politiker.

Skavlan hade drömläge men slog bollen i stolpen.

Men Mark Knopfler från Dire Straits spelade fint.